“Barn och unga lever bland våld, prostitution och frihetskränkningar på en plats där de egentligen ska skyddas och stöttas”, säger SVT-reportern Marja Grill (29/11).
För ett år sedan fick en femtedel av Sveriges totalt 1000 HVB-hem kritik av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Ett år senare har SVT granskat 50 av dem.
På 26 av hemmen förekommer frihetsbegränsningar, bland annat genom att stänga in barn som bor på hemmen. Våld och kränkningar förekommer på 27 av hemmen. Sju av de granskade HVB-hemmen stack ut – de hade fått kritik som gällde samtliga punkter: våld, kränkningar, otrygghet och frihetsbegränsningar. Tre av dessa ligger i Uppsala län.
Hem för vård och boende, HVB-hem, finns till för att ge främst barn och unga ett tillfälligt hem. Oftast rör det sig om barn som kommer från hem med till exempel missbruksproblem, men även ensamkommande flyktingbarn hamnar på HVB-hem.
Gemensamt för dem som bor där är att de är utsatta. Psykisk ohälsa är vanligt. De flestas uppväxter har präglats av otrygghet. Då är det särskilt viktigt att den nya miljön inte sviker barnen ännu en gång. Men de kränkningar som det har larmats om är just sådana som kan ge långvariga men. Att frihetsberöva eller stänga in barn kan – även om det sker under korta perioder – påverka barnens psykiska hälsa allvarligt under lång tid.
En annan kritik som återkommer är att personalen på boendena saknar kompetens för att ta hand om barn som kommer från hem med missbruks- eller beroendeproblematik.
De flesta av hemmen som SVT granskat menar att de har åtgärdat de problem som uppkom i IVO:s rapport. Men kritiken är inte ny. På 22 av de hem som SVT granskar har kritiken återkommit de senaste tre åren.
Det är illa nog att personalen på HVB-hemmen ser mellan fingrarna när det förekommit droger, att det framkommit att personalen arrangerat slagsmål mellan barnen och ägnat sig åt kollektiv bestraffning. Att det dessutom framgår i IVO:s rapport att barn på ett HVB-hem har bestraffats för att ens ha pratat med IVO gör det svårt att tro att förbättringen ska komma inifrån. Enligt barnen skrek vd:n åt dem för att de “tjallat” om upprepande kränkningar.
Att omhänderta barn är en av de mest ingripande befogenheterna som det offentliga har och det ska mycket till för att det överhuvudtaget ska ske. Men vad är ens syftet med sådana ingripande åtgärder om barn ska flyttas till de miljöer som Inspektionen för vård och omsorg har beskrivit? Dessa återkommande brister och kränkningar innebär inte bara att barn far illa, det undergräver också förtroendet för hela välfärdsprojektet.