Det är inte så lätt att heta Nooshi Dadgostar. Vänsterpartiets blivande partiledare intervjuades i SVT:s Agenda i söndags kväll, till tonerna av hyllningar av företrädaren Jonas Sjöstedt. Dels de sedvanliga artigheterna i riksdagen där alla kolleger, inklusive Kristersson (M) och Busch (KD), knappt tyckte att Jonas (ja, det var Jonas för hela slanten) kunde sätta en fot fel. Dels också att Sjöstedt samma dag passerat Löfven och blivit den partiledare som enligt Novus har störst förtroende hos svenskarna.
Dessutom tillträder Dadgostar i en tid då coronapandemin gjort alla partier till vänsterpartier. Måndagens budgetproposition innehöll som väntat ett regn av miljarder till välfärden, kommuner och regioner, liksom till arbetslösa. Visst fanns det pengar till skattesänkningar också, reformer för 105 miljarder kronor räcker till alla, men det är ingen tvekan om var tyngdpunkten ligger. Noterbart är också att försvaret för stå tillbaka nästa år för att i stället växa mer ”senare”.
Nooshi Dadgostar måste gilla läget. Pandemin ligger där den ligger, och upplöser tillfälligt de politiska skillnaderna. Hon måste blicka framåt och förklara hur hon ser på centrala frågor som otrygghet, brott och straff och hur hon tänker förhindra Sverigedemokraternas inflytande fram till valet 2022 och därefter. Det minsta man kan begära är några talepunkter att hålla sig till, men där hade partiet lämnat sin nya ordförande i sticket.
Dadgostar sade att hon vill satsa mer på vård, skola och omsorg, samt på a-kassa och sjukförsäkring. Just det som nu görs med andra ord. När det kommer till SD blir hon mer vag, säger ungefär som M och KD att ”vi lägger våra förslag och de röstar som de vill”. Det är en linje som kritiserats internt i V, inte bara av Rosanna Dinamarca. Dadgostar sade också att M, KD och SD tänker "bilda regering", vilket rättas av M under sändning.
En annan fråga som diskuterades i Agenda var hur V ska vinna tillbaka väljare på landsbygden från SD. Budskapet från Dadgostar var först att man egentligen inte gjorde något fel, sedan ändå att man ”kan bli bättre”. Håller V på att bli ett parti för välutbildade kvinnor i storstäder och universitetsstäder? Det kan bli en avgörande fråga att hantera för den nya partiledaren.
Jonas Sjöstedt har styrt sitt parti med fast hand. Under sex år har han navigerat i opposition, ofta med framgång i förhållande till partiets storlek. Han har nått sina mål, dragit sina röda linjer i politiken och utsett sin efterträdare. Men snart är han borta, och då blir det verkligen inte lätt att heta Nooshi Dadgostar.