Det försökte frilansjournalisten Andreas Utterström få Aktuellts tittare att tro i torsdags kväll. Någon annan kommentator till den unika aktionen mot presidentens sätt att uttala sig, i nära 350 amerikanska medier, tyckte Aktuells redaktion inte behövdes.
Utterströms påstående är ett uttryck för relativisering av en retorik och ett uppträdande som kan visa sig vara direkt farligt för journalister och medieföretag och ytterst för det amerikanska politiska systemet.
Självklart tycker sig alla presidenter, liksom statsministrar och andra förtroendevalda runt om i världen, ofta ha skäl att ilskna till över hur deras verksamhet skildras i medierna. Men de begriper i allmänhet också att mediernas granskning är nödvändig för att misstag och maktmissbruk ska kunna upptäckas.
Medierna kan missförstå eller hugga i sten, men det kan också politiker och andra makthavare. Demokratin lever i kraft av balansen mellan olika aktörer som bevakar och granskar varandra utan att någon blir allt för mäktig – partier och politiker, domstolar, medier, fria organisationer, forskare och i sista hand väljarna.
Politiker av Trumps typ vill inte acceptera denna ordning. Därför dessa ständiga och uttryckliga avståndstaganden från själva principen om fria medier, domstolar och forskningsinstitutioner, hotelser mot medieföretag och illa dolda uppmaningar till våld mot deras medarbetare.
Ingenting tyder på att någon modern amerikansk president någonsin skulle ha haft liknande åsikter. Tvärtom finns det skäl att påminna om vad George W Bush sade när han själv utsattes för förödande kritik i samband med Irakkriget: Det är fantastiskt med demokrati.
I Aktuellt försvann hela denna avgörande skillnad mellan Trump och hans föregångare. Och dessutom fick Utterström utan motfrågor vidarebefordra den bild av mediernas roll som Trump själv vill sprida:
Press och andra medier påstås agera som en enkelspårig opposition mot Trump personligen, trots att också andra presidenter gjort sig skyldiga till diskutabla beslut – Clinton lät sin hustru utreda frågan om allmän sjukförsäkring och Kennedy gjorde sin bror till justitieminister medan Trump gett sin dotter och svärson nyckelroller i bland annat Mellanösternpolitiken.
Visst har amerikanska tidningar skrivit kritiskt om den roll som Trump gett sin närmaste familj. Men det väsentliga i granskningen har varit helt andra och mycket allvarligare saker. Skulle pressen ha tigit om Trumps uttalanden om Charlottesville för ett år sedan eller om hans svaghet för diktatorer och ovilja mot USA:s demokratiska allierade?
Det är en omöjlig tanke. Att Trump tycker något annat är inte mediernas fel.
Håkan Holmberg