Att regeringen tar avstånd från koranbränningar för inte Sverige en millimeter närmare Nato. Det borde vara välbekant vid det här laget - auktoritära regimer tenderar att se fördömanden som svaghet, som att det trots allt finns en spricka i lagstiftningen.
Det andra skälet att uttala sig om rätten att bränna en helig skrift är rädsla. Aktioner som den vid moskén på Södermalm i Stockholm i torsdags ökar risken för terrorattentat i Sverige, liksom mot svenska beskickningar utomlands. Men inte heller här är det en framkomlig väg att uttala sig som statsministern och utrikesministern gjort. Intrycket blir att yttrandefriheten är förhandlingsbar, att vissa personer i vissa lägen bör avhålla sig från den, och att Sverige ger vika för hot.
Stämningen piskades upp i helgen när de 57 länderna i Islamiska konferensorganisationen IKO i ett extrainsatt krävde ”åtgärder för att förhindra ytterligare skändningar av koranen”. Påven Franciskus och Vladimir Putin tillhörde dem som valde att fördöma såväl handlingen i sig som att den är tillåten i vissa länder (läs: Sverige).
Trycket på regeringen finns där. Det blev dock knappast större på tisdagen när Pakistan, på uppdrag av IKO, begärt ett extrainsatt möte i FN:s människorättsråd för att diskutera ”den alarmerande ökningen av överlagda och offentliga handlingar av religiöst hat”. Människorättsrådet, med medlemmar som Saudiarabien, har ifrågasatts starkt som ett forum för mänskliga rättigheter. Att som vissa medier kalla initiativet för ”krismöte i FN” är helt enkelt missvisande.
Det finns möjlighet för Polisen att neka tillstånd för aktioner som tidigare lett till upplopp och störande av allmän ordning. Däremot går det inte att utfärda ett generellt förbud mot att bränna en viss skrift. ”Polisen kan inte strunta i demokratiska fri- och rättigheter med anledning av religiösa eller politiska önskemål, vår Nato-process eller att extremister hotar med våld”, som UNT:s politiska chefredaktör Sakine Madon skrev efter manifestationen i torsdags (UNT 29/6).
Under onsdagen kommer statsminister Ulf Kristersson till Vita Huset för ett möte med president Joe Biden, om bland annat Natoprocessen. Ett gemensamt uttalande vore på sin plats, att de båda länderna står för demokratiska fri- och rättigheter samtidigt som man tar avstånd från hot och våld i alla dess former.
Det finns många ledare i världen som har allt intresse av att utmåla Sverige som ett islamofobiskt land. Stöd från andra demokratiska ledare vore därför värdefullt, i stället för ryggmärgsreaktionen ”skönt att det inte händer här hos oss”.