Det senaste årets strid mellan Akademiska sjukhuset och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) visar på komplexiteten i vården, på svårigheten att bedöma brister och vad dessa beror på. Men IVO:s generaldirektör Sofia Wallström har hittat ett konkret mått, antalet vårdplatser, och hon kommer inte att vika sig.
”Vi är överens om att det finns en vårdplatsbrist och att den är farlig för patientsäkerheten”, sade Wallström under ett panelsamtal vid sjukhusläkarnas fullmäktigemöte 17 mars. Hon underströk att myndigheten kommer att ”använda hela verktygslådan” för att åtgärda bristerna och att det ytterst kan betyda att verksamheter stängs.
En vårdplats är inte bara en plats, en sjukhussäng, utan även personal som kan vårda den som ligger där, i första hand en sjuksköterska. Och enligt IVO:s nationella tillsyn som var klar i våras saknas personal för den uppgiften i samtliga 21 regioner. Rapporten slår fast att vårdplatserna definitivt är för få i 18 av 21 regioner. I tre av regionerna kan inte bristen bedömas, skriver man.
Särskilt allvarligt är läget bland annat i Region Uppsala. Granskningen av Akademiska ledde i höstas fram till föreläggande om ett vite på 20 miljoner kronor om inte regionen skakade fram 30 nya vårdplatser fram till december. Beslutet revs sedan upp av kammarrätten för att det var ”otydligt formulerat”. Normalt skulle kanske processen ha stannat där. Sjukvården är komplex, som sagt.
Regionen hade dock inte räknat med den nya, kreativa tillsynsmyndigheten. IVO lät helt sonika regionen själv i april uppskatta behovet av vårdplatser under det kommande halvåret. Svaret, 612 vårdplatser, används nu som underlag för ett nytt vite på 20 miljoner kronor. Så många platser ska finnas i Uppsala senast 15 september (UNT 27/6). Kravet från IVO kryddas med händelser under året, som dödsfall på akuten och ”tortyrliknande” behandling av patienter.
Irritationen är stark i Region Uppsala, över beskrivningen av vården liksom över att det totala behovet av vårdplatser plötsligt ses som ett golv för sjukhuset. ”Vi kommer alltid att ha avvikelser”, säger sjukvårdsdirektören Mikael Köhler.
Så är det förstås. Sjukvården är ingen bilfabrik där alla händelser kan förutses och där sängar, utrustning och personal står redo i varje tänkbart läge. Men kanske kan de ”orimliga” kraven från IVO vändas till något positivt. Att anställa och behålla sjuksköterskor har varit målet för åtskilliga politiska majoriteter och sjukhusledningar under decennier, liksom att hålla budget. Dock har det alltid funnits en möjlighet att glida undan. Därför kan det vara hög tid att någon sätter hårt mot hårt.