Den demografiska förändringen av Uppsalas kommunala hemtjänst saknar motstycke. Sedan 2012 har andelen män som arbetar där stigit från 17 till 47 procent, samtidigt som en majoritet har utländsk bakgrund (UNT 3/11). Detta har inneburit problem, med språkkunskaper och annan utbildningsnivå, men det betyder också stora möjligheter.
Det verkar alltså som att nyanlända män i stor utsträckning söker sig till hemtjänstjobbet. ”Det känns som att de tar in folk direkt från Arlanda … de går bara rakt in i arbete” säger skyddsombudet Shakil Buhyian. Kommunen söker fler kvinnor att anställa, eftersom det är ett önskemål från vårdtagare som får hjälp med hygienen, men det har visat sig vara svårt.
Körkort kan vara ett hinder då det krävs inom hemtjänsten. En undersökning av LO 2018 visade att bara 45 procent av utrikes födda kvinnor i arbetaryrken har körkort. Med tanke på hur mycket resurser som lagts genom åren för att få den här gruppen närmare ett jobb, vore en kombinerad undersköterske- och körkortsutbildning en metod för att lösa flera problem med ett penndrag.
Hemtjänsten borde vara ett av de finaste jobb man kan ha. Den är extremt billig med tanke vad en plats på ett äldreboende kostar. Det offentligas motprestation består i att skicka ut någon som är kompetent att lösa de situationer som kan uppstå, och som även i övrigt fungerar i den integritetskänsliga miljö som är ens hem och där vårdinsatser ska utföras mellan endast två personer.
Det finns åtskilliga exempel på att det inte lyckas. De grövsta brotten kan vi lämna därhän här, det räcker med att nämna språkförbistringar, okunskap om läkemedel samt hur hygieninsatser ska utföras. En anställd som uttalar sig i UNT berättar om kolleger som ringer och frågar om basala saker, hon är inte nådig i sin kritik: ”Jag upplever att kommunen anställer billigast möjliga”.
Lönen är en nyckel för att lösa problemen. Mellan en undersköterska som pluggat omvårdnad i minst ett år och ett outbildat vårdbiträde skiljer drygt 2 000 bruttokronor i månaden. Det är en effekt av LO:s sammanpressade lönestruktur (satsa på ingångs- och lägstalöner) och öppnar för kommunal dumsnålhet. Fyra introduktionsdagar, sedan ut och hjälpa gamla mamma med blöjbytet.
Utan dessa invandrade män stannar välfärden, är ett mantra som upprepats under senare år. Vilket är helt sant om de skulle lämna in brickan i morgon dag. Frågan om vilka som ska jobba i vården 2030 borde bry politikerna betydligt mer. Det räcker med någorlunda hyfsade villkor för att en kader in- och utrikesfödda ska vara redo för ett rörligt och ansvarsfullt jobb. Extremt billigt, som sagt.