Efter beslut i kommunstyrelsen är det, på arbetstid, definitivt färdigblossat för anställda och förtroendevalda i Östhammars kommun. Policyn om att inte röka på arbetstid är förvisso inte ny. Redan 2006 lämnade Astma- och allergiföreningen i Östhammar in en skrivelse till kommunen, och efterfrågde just en policy och ett förbud för kommunanställda att röka under arbetstid.
Nu vill Östhammars politiker med det aktuella beslutet "göra budskapet ännu tydligare" (SVT, 16/8).
Det är förstås skadligt att röka, och det är inte trevligt om anställda inte visar respekt för sina kollegor, elever, brukare och allt vad det kan vara. Missköter man sitt jobb, genom att smita för att röka dagarna i ända, är det förstås rätt av arbetsgivaren att markera.
Men kan inte dessa eventuella problem hanteras på arbetsplatsen?
Och även om man kan tycka att rökare väl kan vänta på rast och arbetsdagens slut, finns det yrken där det inte är alldeles enkelt. Som företrädare för Kommunal tidigare har påpekat har de "medlemmar som inte har rast under hela sitt arbetspass", eftersom man kan ha måltidsuppehåll ihop med sin brukare och som personlig assistent jobba väldigt många timmar i sträck. Förbuden landar alltså inte helt rättvist.
Det finns även en tendens för de kommunala tobaksförbuden att gå till överdrift. Många kommuner har inte bara förbjudit rökandet, utan även snusandet som får sägas ha en minimal påverkan på omgivningen. Därför har ofta ett "hälsoperspektiv" nämnts i argumentationen för dessa förbud i regioner och kommuner. Alltså att förbuden införs av omtanke om de anställda. Det argumentet fanns även när rökstoppet för anställda kom på tal i Östhammar för nu snart två decennier sedan.
Att arbetsgivare uppmuntrar sina anställda till ett mer hälsosamt liv, genom allt ifrån friskvårdsbidrag till att byta ut bullarna mot fruktkorg, är helt i sin ordning. Men det borde finnas en gräns för uppfostran av vuxna människor. En arbetsgivare ska intressera sig för att anställda utför sina arbetsuppgifter på ett bra sätt, inte kontrollera stegräknare eller jaga den som utan att störa någon annan tar en cigarett.
Från politiskt håll – oavsett partifärg – har det länge varit lockande att visa handlingskraft med dessa förbud. Vem vill se ut att ta lätt på något så viktigt som folkhälsa? Att respektera enskildas frihet och ansvar väger dessvärre lätt, när signalen "ännu tydligare" alltjämt ska hamras in.