Det är onekligen ett ovanligt inslag i bilden av de skjutningar och sannolika gänguppgörelser som i dag plågar en rad städer i landet. På pizzerian i Flogsta träffades två personer av skotten, men ingen av dem uppges ha fått livshotande skador. Man kan fråga sig hur den anhållne hade betett sig om resultatet av skottlossningen hade blivit allvarligare.
I Malmö sköts en person till döds utanför en livsmedelsbutik i helgen och en annan dödsskjutning inträffade i stadsdelen Rissne i Stockholm. De skyldiga till dessa mord lär inte frivilligt söka upp polisen. Tvärtom kräver skjutningar, oavsett var de inträffar, ofta ett intensivt spaningsarbete för att hitta gärningsmännen.
Det är också mycket viktigt att polisen agerar snabbt och beslutsamt vid situationer av detta slag. Så skedde också i Flogsta. Flera polispatruller kom till platsen och en polishelikopter sattes in i spaningarna. Området spärrades av och en teknisk undersökning genomfördes under natten till lördagen.
Skjutningar är dessvärre vanliga i dag, men får aldrig förvandlas till rutin eller till notiser i nyhetsflödet. De som deltar i våldsamma gänguppgörelser eller hämndaktioner måste veta att det sannolika är att de kan identifieras och straffas. De som driver butiker eller restauranger i utsatta områden måste veta att de kan räkna med snabba polisingripanden om något händer. Och de som vill gå ut en kväll och ta en pizza tillsammans med goda vänner måste våga göra det utan att behöva se sig över axeln efter beväpnade kriminella.
Polisen misstänkte i går att skjutningen i Flogsta har samband med mordet i Boländerna 2017. Men en av de skjutna träffades uppenbarligen av misstag, utan att ha något med denna händelse att göra. Det illustrerar närmast övertydligt hur allvarligt problemet nu har blivit. Bara för några år sedan var antalet dödsskjutningar i hela landet ungefär tio. Under 2017 steg det till nästan 40.
Polisen koncentrerar sig också allt mer på den riktigt grova och våldsamma kriminaliteten. Mycket talar för att detta är en viktig del i förklaringen till attackerna mot polisen själv – exempelvis vid polishuset i Uppsala i höstas. Och i så fall är dessa attacker också en indirekt bekräftelse på att insatserna träffar rätt.
Lokalt engagemang av de boende i en viss stadsdel kan betyda mycket för att förändra attityder och atmosfär. Men kriminella och våldsbenägna gäng har inte alltid en bakgrund eller förankring som låter sig påverkas på detta sätt. Lokala sociala insatser måste förenas med krafttag mot det som verkligen gör dessa gäng farliga – alltså tillgången till vapen.
Det kommer att ta tid att rejält minska antalet illegala vapen i omlopp. Men arbetet måste göras.
Håkan Holmberg