Om en vecka är det skolstart för merparten av landets universitetsstudenter. För många är studierna en mer eller mindre rak väg in i ett strålande och tillfredsställande yrkesliv i allehanda branscher. Så är det dock inte för alla.
Svenska och kanske särskilt socialdemokratiska regeringar har behandlat universiteten och högskolorna som ett relativt billigt sätt att gömma undan arbetslöshet, genom att utöka antalet utbildningsplatser. Konsekvensen blir en onödigt hög konkurrens inom vissa branscher, där många måste jobba flera år innan de får göra något kvalificerat och relevant för det de har studerat. Bland de mest påfallande exemplen på detta hör samhällsvetare och beteendevetare där konkurrensen är särskilt hård.
Men problemet med utbildningsplatserna är också kvalitativt. På sikt är det inte bara klassiska arbetaryrken som ligger i riskzonen för att automatiseras och rationaliseras bort i takt med utvecklingen av ny teknik och artificiell intelligens. Många ekonomi-, juridik- och medicinjobb kan också komma att stryka med trots att arbetena i dag kräver en lång akademisk utbildning. I en flitigt citerad studie från 2013 menar forskarna Osborne och Frey från Oxforduniversitetet att 47 procent av alla av dagens jobb kan utföras av maskiner om 20 år.
Från historien har vi lärt oss att nya jobb också uppstår i samband med teknikskiften. Någon 50-procentig arbetslöshet med ödesdigra konsekvenser är inte att vänta. Men oavsett kan skiftet komma att bli både själsligt och ekonomiskt smärtsamt för många.
Vissa pekar på medborgarlön som en möjlig lösning på problemet, andra på att vi måste börja betrakta lärande och utbildning som ett livslångt projekt. Fackförbundet Saco efterfrågade i våras att arbetsgivare enligt lag ska vara skyldiga att kompetensutveckla sina anställda. En ytterligare reform som har diskuterats är att bevilja fler år av CSN-lån högre upp i åldrarna.
Något man emellertid kan göra här och nu är att utvärdera vilka utbildningar som framtidens arbetsmarknad faktiskt kommer att efterfråga. För inte är det väl schysst att utbilda folk till arbetslöshet?