Donald Trumps något udda formulering i brevet till Nordkoreas diktator Kim Jong-Un får väl anses innebära att presidenten kan tänka sig ett möte längre fram, även om han ställer in mötet i Singapore den 12 juni. Kim Jong-Un svarar att han är beredd att träffas ”när som helst och på vilket sätt som helst.”
Men det har de senaste två veckorna blivit allt mer uppenbart att mötet i Singapore aldrig hade förberetts på det sätt som är nödvändigt när så viktiga frågor som kärnvapen, krig och fred, ska diskuteras. Vårens allmänna formuleringar om nedrustning förvandlades till amerikanska krav på att Nordkorea så gott som genast skulle avveckla hela sin kärnvapenkapacitet, på det sätt som Libyen gjorde 2003.
Men för Nordkorea är kärnvapenkapaciteten regimens livförsäkring, den enda som finns. Att vika ned sig för USA var naturligtvis otänkbart för regimen i Pyongyang. Kanske kunde någon form av kompromiss eller gradvis avveckling tänkas, mot att USA tog motsvarande steg. Men inga som helst förberedande samtal om sådana frågor tycks ha förekommit. Risken att mötet i Singapore skulle sluta i ett fiasko var överhängande och skulle drabba Trump mer än Kim.
Trump har gjort ett stort nummer av att hans sätt att hota Nordkorea med total förintelse skulle leda till verklig nedrustning, till skillnad från det magra utfallet från decennier av traditionell diplomati. Han har redan i förväg låtit prägla ett minnesmynt över mötet i Singapore och offentligt sagt sig räkna med att få Nobels fredspris. Men han har inte haft något rutinerat expertteam till hands för att förbereda mötet utan har förlitat sig på starkt konservativa ideologer som den nye utrikesministern Mike Pompeo och säkerhetsrådgivaren John Bolton.
Den senaste tidens utfall från Bolton, liksom från vicepresidenten Mike Pence, var som uttänkta för att få Nordkorea att svara i samma ton – vilket Trump nu låter vara förevändningen för att ställa in mötet. För Nordkoreas del har intresset för mötet ändå svalnat, av allt att döma som en följd av att relationerna till Kina förbättrats genom att den akuta krigsrisken minskat. Därmed biter också de internationella sanktionerna svagare än tidigare.
Trump kan ändå hävda att förberedelserna för mötet har lett till att tre amerikaner som hållits fängslade i Nordkorea har släppts. Hur stort värde det har att Nordkorea förstört en testanläggning för kärnsprängningar är mer osäkert. Kim kan konstatera att hans egen internationella ställning påtagligt har förbättrats genom planerna på ett möte med USA:s president, samtidigt som det uteblivna mötet innebär att Nordkoreas ställning som de facto kärnvapenmakt har stärkts.
Kanske ringer Kim till Trump ändå, en vacker dag. Men utan noggranna förberedelser kan inget meningsfullt möte hållas.
Håkan Holmberg