Men begreppet används lika slarvigt som oprecist. Ändå har frågan om vad som är svenska värderingar ett enkelt och tydligt svar. Det handlar om de normer och värderingar för hur vi lever tillsammans som uttrycks i Regeringsformen, den främsta av Sveriges grundlagar. I Dagens Nyheter i tisdags påminde Johan Hirschfeldt, tidigare bland annat president i Svea Hovrätt, och Olof Petersson, professor i statsvetenskap, om Regeringsformens innehåll och bakgrund.
Många föreställer sig nog att grundlagarna mest reglerar hur styrelsen av riket rent tekniskt och praktiskt ska gå till. Det är i så fall ett missförstånd. Redan i Regeringsformens första paragraf anges att ”det allmänna” ska motverka diskriminering på grundval av bland annat ”kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet” och verka för att alla ”skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället”.
Den offentliga makten ska utövas ”med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Domstolar och förvaltningsmyndigheter ska ”beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet”.
Till detta har efter hand fogats formuleringar om social välfärd i olika bemärkelser, om god miljö och hållbarhet och om skydd för nationella minoriteter. Det är delvis fråga om mål av ett annat slag än dem som handlar om människors lika värde, men likafullt ett resultat av en politisk process där gemensamma värderingar kunnat formuleras.
Demokrater i alla läger sluter upp bakom dessa grundvärderingar. Men de är inte opolitiska eller okontroversiella. Tvärtom har de vuxit fram och preciserats i en lång process där föreställningar om att människor kan eller bör behandlas olika beroende på sin bakgrund, tro, kön eller något annat aktivt har motverkats och trängts tillbaka.
Värderingarna är förvisso inte ”svenska” i den meningen att de bara skulle finnas i eller prägla den offentliga maktutövningen i Sverige. De är allmängiltiga och inte knutna till någon viss del av världen. Men de uttrycks i den svenska Regeringsformen och formuleringarna har tillkommit genom en politisk process i Sverige. Genom att samma principer uttrycks i många andra länders grundlagar och i internationella konventioner så kan de, som Hirschfeldt och Petersson påpekar, också förstås och tas emot av dem som kommer hit från andra länder.
Ändå ifrågasätts det demokratiska värderingsmönstret på nytt i vår tid. Extrema politiska riktningar vill stöta bort utpekade grupper ur samhället eller begränsa deras rättigheter. Det är inte fråga om politiska åsikter vilka som helst utan om ståndpunkter som är oförenliga med den demokratiska rättsstaten – och därmed med de grundläggande värderingar vi enats om i Sverige.
Håkan Holmberg