En stor tandvårdsreform är alla välfärdspartiers heliga gral. Varför ska det vara dyrare att gå till tandläkaren än till doktorn? Tandhälsa är en klassfråga, dundrade Göran Persson (S) från talarstolen 2005. Året därpå förlorade han valet. I valrörelsen 2022 framförde Sverigedemokraterna samma löfte vilket också skrevs in i Tidöavtalet.
Före sommaren ska en utredning om ett nytt högkostnadsskydd i tandvården tillsättas. Äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras, slog Ulf Kristersson (M) fast i sin regeringsförklaring i höstas. Regeringen har redan beslutat att ta bort gratis tandvård för 20-23-åringar 2025 och ”frigöra resurser” till den kommande reformen. ”Ännu ett sviket vallöfte. Regeringen väljer i stället att dra ned på tandvården”, kommenterade Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg (22/9).
Det var alltså så att Socialdemokraterna, när man återtog regeringsmakten 2014 och pådrivna av Vänsterpartiet, valde att gradvis höja gränsen för fri tandvård från 19 till 23 år. Som alltid bör man dra öronen åt sig när V lovar gratis välfärd. Dels för att den inte är ”gratis”, kostnaderna kan tvärtom skena, dels för att det inte sällan blir snedvridande effekter när tjänsterna ska konsumeras.
En sådan effekt är att unga med gratis tandvård uteblir från sina besök (SVT Nyheter 1/1). ”Det handlar om 400 000 kronor i uteblivna intäkter varje år”, säger Christina Eklund Larsson, verksamhetschef för Folktandvården i Region Uppsala. Detta gäller enbart kliniken Seminariet, där uteblivna besök från 20-23-åringar motsvarar 1,5 månader varje år då ett tandvårdsteam i stället står sysslolöst.
I Region Örebro är det fyra procent av barn och unga upp till 20 år som missar tandvårdsbesök, medan det är 37 procent i gruppen 20 till 23 år. ”Vi ser samma trend över hela landet. Samhällsekonomiskt är det värdelöst”, säger Gunilla Swanholm, ordförande för Sveriges Folktandvårdsförening.
Att ta bort gratisbesöken för unga var således en ickefråga. Sedan återstår problemet att tandhälsan ännu är ojämnt fördelad över landet. Tandvården har blivit billigare, med ett högkostnadsskydd på 3 000 kronor per år för större insatser. Hur många känner till detta? Hur många tror fortfarande att man blir ruinerad om något händer i munnen? Kanske till den grad att man inte ens törs gå på kontroller?
Det finns ett informationsproblem om tandvården. Vilket åtminstone delvis kan bero på det myckna duttandet med justeringar av försäkringen, en del bra men andra alltså ”värdelösa”. Den ansvarsfulle politikern börjar där i stället för att omedelbart gå V eller SD till mötes.