Mycket kan hända på fem år. Våren 2018 jagades en man från Gottsunda ned mot Valsätraparken. I skogspartiet vid Spinnrocksvägen, intill en förskola, tömdes ett magasin med ett tjugotal skott mot den flyende mannen som också träffades i benet. Skjutningen inträffade vid 17-18-tiden och vid skolan 100 meter därifrån pågick utvecklingssamtal med elever och föräldrar.
Händelsen påverkade tusentals boende i området för lång tid. Rörelsemönster och tider för barn och unga förändrades. Ändå påverkade den knappast samhällsdebatten 2018. Man kan säga att det betraktades mer som ännu en ”uppgörelse i förorten”, en isolerad händelse utan dödlig utgång. För övrigt minskade det dödliga våldet i samhället, sades det, från toppnivåerna på 1970-talet. Lag och ordning skulle bara bli den femte viktigaste valfrågan i det kommande valet (Valu SVT, 9/9 2018).
Den som för fem år sedan varnade för en händelseutveckling som kunde leda till krigsliknande scener med stor fara för allmänheten betraktades med skepsis. Var man inte dansk så var man åtminstone en alarmist i färd med att svartmåla det trygga Sverige, i värsta fall ett främlingsfientligt högertroll.
Kritiken har tystnat. Det beror delvis på att Rävens eller Grekens framgångsrika knarklangare, eller deras släktingar, kan ha sin dörr precis var som helst i landet. Det sprängs i Nacka, Solna, på Stockholms Söder eller på Portalgatan i Uppsala. Delvis beror det på hur skjutningarna och hämndaktionerna utförs, utan någon som helst tanke på konsekvenser för omgivningen.
Förra tisdagen sköts en 27-årig man till döds i ett parkeringsgarage i Malmö. Vid sin sida i bilen hade han ett litet barn. Det är ett exempel på gärningsmännens totala empatilöshet. Det andra exemplet är att man tömmer magasinet mitt i folksamlingar, som skedde i Malmököpcentret Emporia, i Farsta centrum för två veckor sedan eller i Gottsunda i fredags, på midsommarafton.
Regeringen betraktar gängbrottsligheten som systemhotande, oppositionen lovade inför valet i höstas att vända på varje sten för att bekämpa den. Trots enigheten kan debattörer fortfarande slå varandra i huvudet med hur åtgärder presenteras. Finns där en tillräcklig tyngd på det förebyggande arbetet? Eller handlar det bara om repression, att sätta folk bakom lås och bom?
Under tiden väntar Gottsundaborna på hämnden. Eller på att uppdraget från midsommaren ska fullbordas. Det kan ske när som helst och det tilltänkta offret kan då befinna sig var som helst. Att få bort gärningsmännen från gatan måste vara högsta prioritet. När man ser tillbaka på sommaren 2023 om fem år, 2028, var detta det enda rimliga synsättet.