Just nu sitter 75 personer häktade i samband med våldsvågen bland gängkriminella som pågått flera månader i Stockholmsområdet. Nya gripanden görs hela tiden, ett antal har gripits när de varit på väg att utföra kontraktsmord. Spaningsledaren Mats Lindström berättade i P1:s Söndagsintervjun (26/3), så utförligt han kunde, om hur han och kollegerna arbetar med striderna mellan ”Räven” och ”Greken”, liksom om hanteringen av grupperna Shottaz och Dödspatrullen på Järvafältet.
Den första reflektionen är att Lindström är synnerligen lämplig för sitt jobb. Han bemöter varje kille han griper i gängkonflikten med en grundläggande respekt och har därigenom lyckats få deras respekt, i det närmaste en slags legendstatus ute i Stockholms förorter. Den andra reflektionen när lyssningen går mot sitt slut – vilken tur att han inte ville göra karriär och bli hög polischef!
Polischefer bjuds in till tv-studion när det skjuts, sprängs eller inträffar något annat av stor dignitet. De berättar då att de upprättat en ”särskild händelse”, en åtgärd som styr om resurser och skapar nya ledningsformer. Budskapet är dels att man tar det på största allvar, dels att det kommer att lösa sig.
Men Riksrevisionen presenterade på tisdagen svidande kritik mot åtgärden. ”Särskilda händelser som pågår under längre tid gör mer skada än nytta”, skriver man i rapporten där bland annat representanter för alla 95 lokalpolisområdena fått komma till tals. Polisen ute i landet dräneras på resurser samtidigt som ingen riktigt vet vad som pågår dag för dag i storstäderna. Det finns inga tydliga kriterier för de särskilda händelserna, som heller inte dokumenteras medan de pågår eller utvärderas i efterhand.
Mats Lindström och hans kolleger vet vad som pågått i Stockholm de senaste månaderna. ”Det är hänsynslöst på en helt ny nivå”, säger han om förövarna i de yngre tonåren som skjuter in i lägenheter och spränger dörrar utan att veta vilka som finns där bakom.
De kan säkert vara tacksamma över några extra händer ibland, men betackar sig nog för att ”kavalleriet kommer” med ojämna mellanrum. Det bästa är att få jobba på enligt det sätt som visat sig fungera, att i lämplig takt trimma in nya poliser som kan och vill arbeta på samma sätt.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) och rikspolischef Anders Thornberg vill båda visa att de agerar, att de kan ”vända utvecklingen”. Det bästa sättet, det vet de båda egentligen, är inte att blåsa i den stora trumpeten. Det är i stället att vattna de plantor som växer, att ge sådana som Mats Lindström allt stöd, mer betalt och om möjligt också en lite bättre balans mellan jobb och fritid.