Det saknas något i det svenska stödet för ett europeiskt folk som står inringat av en imperialistisk stormakt, efter åtta års plågor inklusive illegal annektering av land. Det första man tänker på är den totala avsaknaden av folk på gatorna och utanför ambassader. Inga insamlingar av vare sig namn eller förnödenheter, inget Ship to Odessa. Skälet är förstås att det varken är USA eller Israel som är förövaren.
Om Vladimir Putin sägs mycket lite från dessa håll. Om Ukraina brukar sägas att det är en korrumperad stat med inslag av högerextremism, något som ryska medier rapporterat ymnigt om sedan 2013-2014. Frågan är vad graden av korruption har att göra med solidaritet med den ukrainska befolkningen. Det brukar ju till exempel gå alldeles utmärkt att skilja mellan Hamas och det palestinska folket.
Det är ingen slump att den tidigare EU-parlamentarikern och riksdagspolitikern Gunnar Hökmark (M) är en få som regelbundet kommit med skarp kritik mot Putins aggressioner i Ukraina. Under "måndagsmötena" 1990-1991 drev han enträget på för de baltiska staternas självständighet, tillsammans med bland andra UNT:s förre politiske chefredaktör Håkan Holmberg som gick bort 2020. Hökmark finns kvar och ser parallellerna, att Putins anspråk likaväl kan appliceras på grannländerna vid Östersjön.
Den dåvarande S-regeringen var undfallande mot Sovjetstaten, och ansåg att ett fritt Baltikum skulle "hota stabiliteten". Den nuvarande S-regeringen kan inte beskyllas för samma sak, man säger det man ska om Ukrainas rätt till att besluta om sin framtid. Men däremot går det att ifrågasätta engagemanget, oviljan att sticka ut en millimeter från den gemensamma EU-linjen. Återigen kan man jämföra med Palestina där regeringen varit mån om att gå före och att Sverige haft en egen stark röst.
Hållningen visar sig tydligt när frågan om att hjälpa Ukraina med vapen, annat militärt stöd eller pengar dyker upp. Utrikesminister Ann Linde (S) svarade i SVT:s Agenda i söndags blankt nej på frågan om att stödja Ukraina militärt, med hänvisning till vapenexportlagarna. Och lagen komplicerar onekligen frågan. Men det går att vara kreativ och åstadkomma mycket till stöd för ukrainarna, har oppositionen påpekat, och fått stöd av försvarsminister Peter Hultqvist (S).
Sprickan mellan Hultqvist och UD var ännu djupare när Margot Wallström var utrikesminister. Wallströms var i betydligt högre grad inriktad på Israel-Palestina-frågan. Med Linde har det skett en viss normalisering av förbindelserna med Israel. Men det reflexmässiga ointresset för närområdet och grannländerna består, liksom oviljan att diskutera frågan om Natomedlemskap för Sverige. Det tackar Vladimir Putin för.