Socialdemokraterna i Danmark är störst bland förlorarna. Partiet backade 0,4 procent men fick ett extra mandat tack vare den uppseendeväckande kannibalismen på högerkanten. S lär dock få svårt att sy ihop en regering. Frederiksen ska förena spretiga viljor från socialliberala RV, blodröda SF, rödgröna kommunistutväxten Enhedslisten och ljusgröna Alternativet.
Vad rödgröna partiers väljare påstått har gemensamt är klimatfrågan. Kort före valet kom en undersökning (Politiken, 31/5) som visade att 15 procent av unga danskar prioriterar klimatet, jämfört med 10 procent av befolkningen i stort. Att de i samma undersökning var långt mindre intresserade av sjukvård, pensioner eller barnomsorg – som blev en stor valfråga – lyftes aldrig upp.
Rödgröna partier abonnerar på klimatkampens kungatron. Enligt Frederiksens segertal var valet ett ”klimatval”. Men de två partier med klimatet som främsta fråga – Enhedslisten och Alternativet – gick bakåt. Nu ska S-målet om 60 procents minskning av koldioxidutsläppen till 2030 förenas med övriga rödgröna partiers mål om 70 procents minskning.
Att de rödgröna utropas som segrare i klimatvalet tycks krystat. Än märkligare blir det när man betänker att den förre statsministern Lars Løkke Rasmussen från liberalkonservativa Venstre (V) och hans regeringsunderlag, Liberal Alliance och Konservative, ökade med sex mandat netto – främst tack vare V:s starka resultat.
Danmark behöver inte mer rödgrön politik. Tillväxttakten per invånare är dubbelt så låg som Sveriges sedan millenieskiftet. Genomsnittligt antal arbetade timmar har sjunkit tillbaka till 90-talsnivåer. Jämfört med grannländerna har dansk förvärvsfrekvens haltat i ungefär ett decennium. Ihop med en uppsvälld offentlig sektor har produktiviteten försämrats och välståndsökningarna för Bjarne på bänken stått stilla.
Här har danska politiker – särskilt de borgerliga som vunnit fyra av fem val sedan 2000 – något att fundera på. Men eftersom årets val var ett klimatval borde Venstre ha fokuserat på att Danmark under merparten av deras tid på statsministerposten uppvisat en stark minskning av koldioxidutsläpp – vilket skett i snabbare takt (tre procent per år) än i övriga nordeuropeiska länder (två procent). Produktionen i landet har 20 procent lägre koldioxidintensitet än grannländerna.
De hade också kunnat lyfta att ju större ekonomisk frihet, desto mindre föroreningar. Exempelvis är huvudstäderna i samhällen med färre regleringar, en öppen marknad och ett fungerande rättsväsende långt mindre förorenade än sina ofria gelikar.
I stället fick väljarna se ett Venstre som kom med överbudspolitik. Fram till 2025 skulle hela 69 miljarder intecknas till välfärdens kärna – utan skattesänkningar, lovade Lars Løkke Rasmussen. Med en marginalskatt på över 90 procent och OECD:s högsta skattetryck ser ofriheten ut att fortsätta i Danmark. Trots att rödgrönt block inte egentligen vann valet.