Det svenska försvaret gick med överskott 2024, tre miljarder kronor. I år är det tänkt att man ska göra av med ytterligare 13 miljarder då budgetramen höjts till 138 miljarder kronor. Sedan fortsätter resan mot tre, fyra och kanske fem procent av bnp, allt beroende på omvärldsläget.
Symbolvärdet av budskapet ”Sverige rustar” ska inte underskattas. Det är vad de stora aktörerna Nato och Ryssland vill respektive bör få höra. Sedan behöver de inte veta om alla flaskhalsar som hejdar expansionen: problemet med att hitta rätt kompetens att anställa, utbildningsinsatser, brist på material när beställningarna ska skalas upp.
Men vad händer om Socialdemokraterna får gehör för sitt förslag som presenterades på torsdagen, att låna 250 miljarder kronor till en ”totalförsvarsfond”? Enligt partiledaren Magdalena Andersson är tiden för detta helt rätt. Sverige har robusta finanser och statsskulden skulle med det här öka ”några procentenheter”. Enligt Andersson är behoven som störst de närmaste åren. ”Det är det här vi har sparat för”, säger hon till DN.
Begreppet totalförsvar är både nödvändigt och oroande. Det är en gång för alla så att alla måste med. Regeringen och dess myndigheter har också jobbat målmedvetet med att höja tonen i varningarna för att kriget kan bli verklighet. Ändå finns känslan kvar att ”det inte gäller mig”. Skälen för att inte kunna eller vilja göra värnplikt är många. Och var finns nu de där beredskapslagren och skyddsrummen?
Fonden kan konstrueras på olika sätt om den blir verklighet. Men risken för att medlen inte går direkt till att öka landets försvarsförmåga är uppenbar. Socialdemokraterna öppnar också för lånefinansiering på andra områden, även om man varit tydliga med att balansmålet ligger kvar. Nooshi Dadgostar (V) plockade direkt upp bollen och började drömma om ”järnväg, vatten och avlopp, robusta elnät och elproduktion”.
Regeringen och Socialdemokraterna har varit överens om försvaret sedan man tog i hand om Natoansökan. Den enigheten kommer säkert att bestå. Men det är på sin plats att varna för att sätta ett ymnighetshorn över försvarsutgifterna. Det lär inte sluta väl.
Lånefinansiering är trots allt en tänkbar väg, som Tyskland och faktiskt hela EU har slagit in på. Men för försvarsviljans skull är det betydelsefullt att ÖB också kan göra av med pengarna, att alla försvarsanställda känner att de används väl och att man själv kan göra nytta. Detta sker bäst om budgetramarna skruvas upp år från år, i stället för att blåsas upp på konstgjord väg.