Centerpartiet viker sig som väntat om Arbetsförmedlingen. De tidigare så ”nödvändiga” reformerna skjuts upp till efter valet 2022. Anders W Jonsson (C), gruppledare och partiledarvikarie under Annie Lööfs föräldraledighet, kallar förändringarna för ”detaljer”. Men Vänsterpartiets reaktion säger allt. Genast drogs hotet om misstroendevotum mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) tillbaka.
Januaripartiernas debattartikel i Aftonbladet (9/12) inleds med att det finns en bred enighet om att ”Arbetsförmedlingen måste reformeras för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad”. Så sant, men frågan var alltså hur och när. Nu tas kravet om LOV (Lagen om valfrihet) för privata aktörer bort, och därmed faller den centrala delen av Centerns hela idé med myndigheten bort, den om att jobben bäst förmedlas av andra.
Det var så här många trodde (eller fruktade) att Januariavtalet skulle fungera. Att förslagen på ytan var liberala, men att de skulle begravas i utredningar och skjutas på framtiden. Därmed är också omsvängningen en seger för Stefan Löfven. Den interna kritiken i Socialdemokraterna har varit stark, mot innehållet i Januariavtalet i allmänhet och mot arbetsmarknadspolitiken i synnerhet.
Framgången värmer också Jonas Sjöstedt (V). Det har gått snart ett år sedan V lade ner sina röster i statsministeromröstningen och släppte fram Löfven. Behovet av att visa att man inte lägger sig platt för ”högerpolitik” har blivit alltmer skriande. En punkt avklarad, 72 kvar. Nejdå, men framgången var symboliskt mycket viktig för Vänsterpartiet och regeringen kan räkna med nya attacker framöver.
”Reformeringen har ännu inte påbörjats”, skriver regeringen, C och L i sin debattartikel. Nel, men demonteringen av Arbetsförmedlingen har definitivt börjat. Delvis beror det på M/KD-budgeten, den som riksdagen röstade igenom för ett år sedan. Men det beror även på regeringens hantering, osäkerheten kring verksamhetens inriktning. En hel del kompetent personal har lämnat det sjunkande skeppet och risken för att budgettillskottet 2020 inte får avsedd effekt är stor.
Centern har rätt i att behoven kvarstår. Arbetsförmedlingen har inte på många år fungerat tillfredsställande och den vikande konjunkturen ställer saken på sin spets. En genomtänkt reform med brett parlamentariskt stöd borde redan ha varit på plats.
Det politiska skyttegravskriget har mer eller mindre tydliga vinnare och förlorare. Den givna förloraren är Sveriges 360 000 arbetssökande. Myndigheten som ska hjälpa dem rivs ned, medan alternativet skjuts på framtiden.