Trenden med att kvinnor väljer de rödgröna partierna, och vill se Magdalena Andersson som statsminister, ser ut att ha bitit sig fast. Som det konstateras i Dagens Nyheter: "Om bara kvinnorna fick bestämma skulle nästan två tredjedelar rösta på oppositionen med S i spetsen" (8/8).
Vad beror det på att det så kallade könsgapet i väljarkåren är så stort? För även om skiftet kom redan på 1970-talet – före det var det männen som i högre utsträckning röstade vänster – var skillnaden mellan hur kvinnor och män röstar i det senaste valet rekordstort. Ett mönster som alltså ser ut att hålla i sig.
Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, svarar i DN att en förklaring kan vara att det "finns ett sug bland kvinnor att se kvinnliga ledare", att Magdalena Andersson som S-ledare därmed ligger bra till. Andersson är bevisligen mer populär bland kvinnorna. Men endast representation räcker inte som förklaring.
Som Göteborgsprofessorn även nämner är kvinnor "generellt mer beroende av välfärdsstaten än vad män är och jobbar dessutom i högre utsträckning i offentlig sektor än vad män gör". Och i frågor som rör välfärdssektorn har vänstern ett klart övertag. Socialdemokraterna ansågs av väljarna, enligt Novus mätning i mars, vara bästa parti i sakfrågor som vård, äldreomsorg, skola och utbildning.
Dessutom: Regeringspartiernas samarbete med Sverigedemokraterna avskräcker såväl en del kvinnor som storstadsväljare. I Moderaternas eftervalsanalys nämns "aversionen mot Sverigedemokraterna" som en av förklaringarna till att valet inte vanns med större marginal. Regeringspartiet konstaterar där att om regeringen ska bli återvald måste stödet bland kvinnor öka.
Trösten för högern är att inget är skrivet i sten. När den kvinnliga rösträtten diskuterades för över ett sekel sedan var ett argument emot att kvinnor i hög utsträckning skulle rösta konservativt. (En av initiativtagarna till UNT, Hjalmar Öhrwall, gav ett bra svar på det: kvinnlig rösträtt är en fråga om rättvisa och inte en partifråga.)
Och för bara några år sedan såg unga ut att vara en stabil rödgrön väljargrupp, vilket fjolårets val och Skolvalet visade var helt fel.
Att vinna tillbaka kvinnor blir dock inte enkelt för regeringspartierna. När man tar stöd av SD, och oppositionsledaren heter Magdalena Andersson, räcker det knappast att upprepa hårdare tag, kärnkraft, Nato och minskad invandring.