Ledare: Företagare fortsätter att tänka som Kamprad

Under 1970-talet fanns det gott om skäl för förmögna svenskar att flytta utomlands. Storföretagare som Kamprad och Rausing såg sitt ägande gröpas ur med hotet om löntagarfonder. Dessutom rådde det fri jakt på personliga inkomster och förmögenheter, vilket inte minst uppmärksammades av kulturpersonligheter som Ingmar Bergman och Astrid Lindgren.

I den miljön tog Uppsalas företagarprofiler Bengt Ågerup och Lennart Nyberg sina första steg i arbetslivet. Under 1990-talet startade de sedan sina livsverk Q-med och Ink Club, framgångssagor som gav tusentals Uppsalabor jobb, som gav dem själva drösvis med priser, tonvis med respekt och som också gjorde dem mycket förmögna.

Ingen entreprenörshistoria är den andra lik. Medicinforskaren Ågerup och säljaren Nyberg (årets marknadsförare 2006) är också mycket olika som personer. Men när de båda numera sitter utomlands, med enorma skulder och till synes bittra på det svenska skattesystemet, går det inte att undvika att dra paralleller.

Bengt Ågerup, boende i Schweiz, har en av Sveriges största skatteskulder, 1,5 miljarder kronor. UNT berättar (26/3) om Lennart Nyberg, som är skyldig den svenska staten 173 miljoner kronor och som också dömts till fängelse för upphovsrättsbrott.

Kärnfrågan i de bådas tvister med Skatteverket har varit om de bott och haft verksamhet i Sverige eller inte. ”Vi har inte bott i Sverige sedan 2005, har inga förfallna obetalda skatteskulder och domen i lägsta instans från mars i år kommer att överklagas”, meddelar Nyberg via sin advokat. 

Men flera domstolar har fastställt att anknytningen till Sverige är stark, bland annat med en bostadsrätt i Uppsala. Pengarna från bland annat försäljningen av Ink Club, totalt 700 miljoner kronor, har förts ut från Sverige till Nyberg och hans fru när de bodde på Cypern. I efterhand har Nybergs hävdat att det var ett annat företag som var mottagaren, men eftertaxeras nu för inkomster 2009-2014.

Det är ironiskt att Ink Club såldes samma år som förmögenhetsskatten avskaffades i Sverige, 2007. Om Sverige blivit ett ”paradis för miljardärer” kan diskuteras, men 1970-talets skattepolitik är i alla fall begravd sedan länge. Kanske upplever man att den svenska avundsjukan finns i folksjälen, möjligen kan det därför vara skönt att leva utomlands på äldre där.

Det är förstås helt i sin ordning, men lagar och regler måste följas. Att ha kvar ett ben i välfärdslandet, om den privata schweiziska sjuk- och äldrevården skulle bli för dyr, går inte för sig. Synen på skatter och skyldigheter är numera ganska lika i alla skatteparadis, inklusive Sverige.