Regeringen har lagt fram en proposition, som nu bereds i utbildningsutskottet, som syftar till att bevara den fria forskningen, satsa på strategisk forskning och stärka Sverige som kunskapsnation.
Syftet är vällovligt. Men syfte garanterar sällan utfall.
Nu varnar två forskare på DN Debatt (3/3) om att lagförslaget på sikt kan motverka den akademiska friheten. Lars Hultman och Christina Moberg, båda professorer och ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademin, uppmärksammar formuleringen: “Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska… utövas inom de rättsliga ramar som finns och utifrån den värdegrund som gäller” och menar den fria forskningen på så vis villkoras med värdegrund, och då är den inte längre fri.
Formuleringen är otydlig och öppen för tolkning. Samtidigt är det svårt att veta hur universiteten ska förhålla sig till den. “Med en relativiserande lag som hänvisar till värdegrunder som snabbt kan ändras uppstår dolda målkonflikter och ängsliga forskningsmiljöer”, skriver de.
Man kan också fråga sig vad syftet med formuleringen är. Att forskning och utbildning ska ske inom rättsliga ramar är en självklarhet. Att det ska ske i enlighet med den värdegrund som råder är inte det.
Det är förstås också riskfyllt, eftersom värdegrunder kan och bör förändras med tiden. Dessutom är ett syfte med akademin att utvärdera politiken, och det blir därför ett problem om den fria forskningen ska förhålla sig till en värdegrund. “Vad händer då den dag som värdegrunden plötsligt ändrar sig, kanske med en demagog till statsminister?” frågar sig forskarna på DN Debatt.
Politiker bör hålla sig undan styrning av forskning och högre utbildning. Forskning sker ofta i enlighet med den värdegrund som råder, men behöver inte göra det. Både forskning och utbildning bör drivas av ett kunskapssökande, och styrning – även vällovliga försök till det – riskerar att stå i vägen för det. Dessutom behöver forskning också ibland ifrågasätta tidigare sanningar och vara kontroversiell för att föra forskningsfältet, teknikutvecklingen och samhället vidare.
Det är beklagligt – men inte ovanligt – att försök att öka den akademiska friheten riskerar att få motsatt effekt. Det handlar egentligen om ett övergripande problem inom politik, att man har svårt att inte försöka kontrollera det man finansierar. Det är synd.
Vill man ha fri forskning (och det vill man) bör man acceptera att den inte alltid kommer ske i enlighet med den värdegrund som råder. Däremot kommer det på lång sikt leda till att den fria forskning bevaras och att Sverige blir stärkt som kunskapsnation.