Ekot har i ett antal reportage skildrat situationen för barn som vistas på statliga ungdomshem. Granskningen har visat hur barn under 15 år på lösa grunder placeras i isoleringscell. Vissa av de isolerade barnen har varit i tioårsåldern.
Lagstiftningen kring isolering av barn på ungdomshem är tydlig. Isolering får bara ske i undantagsfall och för barn under 15 år krävs ett läkarutlåtande först. Ekots granskning visar dock att det under 2015 skedde över 170 fall av isolering av barn som var under under 15 år gamla. Läkare har ibland bara kontaktats via telefon och därför inte haft möjlighet att göra en adekvat medicinsk bedömning av barnet. I vissa fall tycks isolering ha använts som en form av bestraffning.
Barnläkare menar att det är direkt olämpligt att över huvud taget isolera barn. Isolering kan leda till stress och koncentrationssvårigheter och alltså ytterligare försämra barnets hälsa.
Barn som tvångsomhändertas på ungdomshem tillhör en grupp i samhället som saknar megafoner i debatten. Det är därför viktigt att deras situation uppmärksammas. När samhället av olika skäl tar över ansvaret för barn måste det finnas tydligt formulerade rättigheter för barnet och riktlinjer för personalen.
Enligt Statens institutionsstyrelse (SiS), som ansvarar för ungdomshemmen, har antalet yngre barn som bor på ungdomshem ökat på senare år. Detta ställer särskilda krav på personalens kompetens och att ungdomshemmen är väl rustade för att ta hand om allt yngre barn.
Men frågan om isolering bör inte vara så komplicerad. FN:s barnrättskommitté kritiserade redan häromåret Sverige för att barn under 15 år isoleras.
Självklart kan det uppstå svåra situationer på ett ungdomshem. Personalen måste ha möjlighet att garantera sin egen och de intagnas säkerhet. Men att placera barn i en isoleringscell är inte en rimlig åtgärd. Det bör helt enkelt vara förbjudet.