Välfärdssatsningar och klimatsatsningar. Skattesänkningar och bidragshöjningar. En hel del i regeringens budgetproposition är nödvändigt för återhämtningen av pandemin och bekämpningen av arbetslösheten och klimatförändringarna. Annat är nödvändigt bara för att få budgeten att passera genom riksdagen i november, då Centern och Vänsterpartiet alltså måste rösta ja.
Men stora delar av innehållet är faktiskt inte nödvändigt alls. Och en del är rent ut sagt provocerande.
Vad är en ensamstående mamma i förorten, säg en undersköterska, mest orolig för under kommande år? Säkert för att pengarna inte ska räcka till. Hundralapparna i sänkt skatt är välkomna, men innebär inte att hon kan titta på nya vinterkängor till barnen när snön och kylan kommer. De gamla får duga ett år till. Hon är orolig för skolan, vården och omsorgen, där hon själv jobbar, för att den inte ska räcka till och för att hon ska slita ut sig.
Men allra mest orolig är hon för rörelserna i kvarteren där hon bor – för killarna som bara är ett par år äldre än hennes äldsta, och som har en ekonomisk standard hon bara kan drömma om. Jackorna och skorna, på god väg mot guldlänkar och en sportbil när de fyllt arton. Där finns också knarket och våldet, grunden till och konsekvensen av deras välstånd. Märkena i parkbänken utanför entrédörren finns kvar som en påminnelse av sensommarens automateld där på gården.
Finansminister Magdalena Andersson (S) meddelar på tv:n att regeringens budgetförslag blir en ”återstart för Sverige”. Hon sprider ut 74 miljarder kronor extra inför valåret, över alla utgiftsområden. Skolan får knappt två procent av de 74 miljarderna i tillskott och hela rättsväsendet ungefär tre procent. Således 2,5 miljarder kronor till en underbemannad polis, åklagare och kriminalvård.
Signalen till förortsmamman är tydlig. Hon oroas varken för stöket i skolan, knarket eller kriminaliteten. Hon är mest bekymrad över hur hon ska få ledigt från jobbet när barnen ska ha utvecklingssamtal (på cirka en halvtimme) till våren. Hon ska få ytterligare sex lediga dagar nästa år. Hur ska hon tillbringa dem? Med att oroa sig ännu mer, eller med att försöka göra lärarens, fritidspersonalens eller polisens jobb? Nu är den i alla fall här, familjeveckan, till en kostnad av 3,5 miljarder skattekronor.