Är det din uppfattning, Winston, att det förflutna har verklig existens?
Den som frågar är O´Brien, en representant för den högre partiapparaten, när han mot slutet av George Orwells 1984 förhör och torterar bokens hjälte Winston Smith.
Smith svarar först ja, det förflutna finns och är upptecknat i dokument. Men, svarar O´Brien, eftersom det är Partiet som kontrollerar alla dokument, så är det Partiet som bestämmer över det förflutna. Och det är vars och ens plikt att kontrollera sitt eget minne och medvetande så att det stämmer med partilinjen för dagen. Det är det som Winston Smith inte har förmått göra.
Har denna scen något att göra med den debatt om antiken och historieämnet som plötsligt blossat upp? Naturligtvis inte direkt. Ändå finns en koppling.
Ett inslag i extremistisk politisk propaganda är att påstå saker och ting om det förflutna som är garanterat osanna, men som tjänar syftet att bygga upp en världsbild fylld av ondskefulla fiender som till varje pris måste krossas. Som Orwell också konstaterat är extrema nationalister (och andra extremister) ointresserade av vad som hänt och händer i den verkliga världen. Vad man vill är inte att lära sig något av eller om historien utan att bygga upp ett system av myter. ”Fake news” motsvaras av ”fake history”.
I Ryssland förvrängs åter sanningen om det sovjetiska förflutna. Inom IS är ”historiska” förutsägelser om en kommande slutstrid mot ”de otrogna” en central del av världsbilden. SD har till helt nyligen företrätts av en kommunpolitiker som spred påståenden om andra världskriget som normalt hör hemma i nazistpropaganda.
De flesta svenskar kan utan svårighet hålla sådana varianter av ”fake history” ifrån sig. Förfalskningarna är för grova. Men det finns andra exempel på hur påståenden – inte minst om antiken och medeltiden – används för att ge trovärdighet åt andra delar av extremisters mytbildning. För att genomskåda sådant behövs källkritik, men källkritik är svår om man inte först har egen gedigen kunskap om viktiga delar av det förflutna: de äldsta civilisationerna, den grekiska demokratin, romarriket, kristendomens och islams uppkomst etc – ett arv som i högsta grad lever i dag.
Skolverket föreslog, innan myndigheten backade efter kritiken, faktiskt inte att antiken skulle försvinna ur skolan. Men den skulle bort från högstadiet. På verkets hemsida hette det att fokus skulle läggas vid historia från 1500-talet och framåt. Då skulle också medeltiden försvinna!
Det vore till att chansa på att det som blir kvar ska vara tillräckligt. Utan historia kan vad som helst hända.
Håkan Holmberg är fristående kolumnist på ledarsidan.