Fackens kristider är delvis självförvållade

Fackens tillbakagång beror delvis på de osunda politiska kopplingarna.

Oss sossar emellan. Nya TCO-ordföranden Therese Svanström gratuleras av en tidigare, Björn Rosengren.

Oss sossar emellan. Nya TCO-ordföranden Therese Svanström gratuleras av en tidigare, Björn Rosengren.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ledare2020-01-31 23:12
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Enligt preliminära siffror tappade LO ytterligare 9 000 medlemmar 2019. Hurra säger kanske en del, och det beror i så fall på LO:s koppling till Socialdemokraterna, att man själv har andra politiska åsikter. Generellt är det bra med starka fackföreningar och man kan också konstatera att raset av medlemsantalet hävts något de senaste åren.

”Utan fackföreningar skulle de svenska lönerna vara betydligt lägre”, skriver representanter för TCO:s tankesmedja Futurion på SvD Brännpunkt (31/1). I rapporten ”Om facken inte finns” framhålls mer jämlika löner men också större flexibilitet tack vare facken, förutsett att de tar sitt ansvar. Det är bara att hålla med.

Starka fackföreningar innebär jämvikt mellan parterna och ett gemensamt ansvar för landets bästa. Tuppfäktningen inför varje avtalsrörelse kan ge ett annat intryck, men i slutändan brukar man landa i avtal som ger både reallöneökningar och konkurrenskraftiga företag. Ett annat exempel på ansvar är det nästan obefintliga antalet strejkdagar varje år. Jämför med Frankrike.

Det stora hotet mot fackföreningarna är varken lagstiftning eller arbetsgivare, det stora hotet kommer inifrån. Många av TCO:s 1,4 och LO:s 1,2 miljoner medlemmar funderar nog mer på vad medlemskapet står för än på innehållet i kollektivavtalet. S är inte längre största parti bland LO-männen och en undersökning i januari visade att åtta (!) procent av LO-medlemmarna tycker att regeringspolitiken som förs med januariavtalet är bra.

Den som säger sig slåss för dina villkor i facket kan också när som helst byta sida till den stora arbetsgivaren och lagstiftaren staten. Kommer Karl-Petter Thorwaldsson att ta över efter Stefan Löfven? Vad säger TCO-medlemmarna om att ordföranden Eva Nordmark hoppade av i höstas för att bli minister med ansvar för att reformera arbetsrätten?

Fler kritiska röster hördes om Nordmarks sidbyte. TCO ska ju vara partipolitiskt fristående. Men tidigare har Lennart Bodström och Björn Rosengren gjort samma resa. Sture Nordh gick åt andra hållet på 1990-talet, från statssekreterare (S) till TCO. Efter Nordmark, slutligen, valde TCO mellan en tidigare S-minister (Britta Lejon) och en tidigare S-statssekreterare (Therese Svanström). Det blev statssekreteraren.

”Starka fackföreningar bidrar till att avtalen tillvaratar arbetstagarnas intressen”, enligt Futurions debattartikel. Ett tips för krympande fackföreningar är att en gång för alla göra sig fri från en krympande socialdemokrati. Som en trovärdig representant för alla sina medlemmar blir man sannolikt ännu större och starkare, och kan göra ännu mer nytta för Sverige.