Moderaterna blev riksdagens näst största parti 1982 och har sedan dess varit det självklara alternativet till en socialdemokratiskt ledd regering. Nu tyder mycket på att Sverigedemokraterna tagit över den rollen, vilket kommer att få konsekvenser för den kommande mandatperioden, alldeles oavsett ställningen mellan blocken när alla röster räknats.
SVT:s valundersökning på valkvällen orsakade störst jubel hos Liberalerna och Miljöpartiet, som kan inrikta sig på att fortsätta påverka Sverige i ytterligare fyra år då de båda var tydligt över fyraprocentsspärren. Samtidigt tycktes Socialdemokraterna andas ut en aning, trots en ledning på blott 0,6 procentenheter för Magdalena Anderssons regeringsunderlag med V, C och MP (49,8 procent mot 49,2).
När detta skrivs har inte alla röster räknats. Sedan tillkommer förtidsrösterna, som kan vara fler än normalt på grund av köerna vid vallokalerna då förtidsröstningen var öppen även på söndagen, samt utlandsrösterna som brukar väga över till borgerliga partier. Den slutliga fördelningen kan dessutom avgöras av utjämningsmandat som hoppar mellan partier. Ingenting är med andra ord klart och valresultatet kan dröja flera dagar.
Valresultatet 2022 blir snarlikt det för fyra år sedan. Då förlorade alliansen med några tiondels procentenheter mot de rödgröna medan SD stod helt utanför blockpolitiken. Nu räknade Ulf Kristersson med att SD-rösterna skulle hjälpa honom att bli statsminister, trots att Annie Lööf och Centern bytt sida. Men så kanske det inte blir.
Vad Kristersson definitivt inte räknat med var att få förhandla fram ett regeringsunderlag med ett parti som är större än hans moderater, 20,5 procent för SD mot 18.8 procent för M, enligt vallokalsundersökningen. Storleken har betydelse och om det till slut blir en M-ledd regering får svenskarna se en mandatperiod som inte liknar någon tidigare.
Om de fyra partierna till vänster blir störst kommer Magdalena Andersson sannolikt att lyckas bilda en ny regering, av samma skäl som att Stefan Löfven lyckades sitta kvar efter att Januariavtalet fallit. Men samma problem kvarstår som från den gångna mandatperioden, att sy ihop en budget som stöds av både C och V och att även få stöd i andra stora politiska frågor.
Det gick kanske an med en viss grad av misstroendekaos när Sverige inte hotades av krig, befann sig mitt i en energikris samt på randen till en ekonomisk kris. Läget inför 2023 är drastiskt annorlunda och ytterkantspartier är mindre välkomna än någonsin i regeringsarbetet, vare sig de viftar med PKK-flaggor eller visar undfallenhet mot Moskva.
Talmannen kommer att få en viktig roll den kommande tiden, precis som för fyra år sedan. Men småmyset med kaffe och kakor har nu ersatts av blodigt allvar. Att ”Sverige måste styras” var då något man sa. Nu måste Sverige styras, och det mycket snart!
Om resultatet från valundersökningen skulle stå sig kommer Magdalena Andersson möjligen att få vända sig till en annan M-ledare än Ulf Kristersson för överläggningar. Vad återstår annars av Moderaterna efter alla piruetter? Hela idén med att ta stöd av SD var att det skulle ske från en styrkeposition. En gökunge som släppts in i det borgerliga boet kan inte växa sig större än föräldrarna.
En eventuell förlust mot SD skulle göra Ulf Kristersson historisk. En förlust mot Socialdemokraterna i ett val som handlat om ekonomi, trygghet och kärnkraft likaså. I så fall är det ingen vild gissning att Moderaterna först byter partiledare i höst och sedan, likt med Anna Kinberg Batra, upptäcker att det varken handlade om personen eller ledarskapet.