Extremvärmen lämnade efter helgen södra Frankrike och norra Spanien och flyttade österut, mot Italien och Balkan. Ärren finns kvar efter den drygt 40-gradiga värmen och de omfattande skogsbränderna, den största ödelade 25 000 hektar mark i Zamora, Spanien. Eftersom hettan varat sedan i maj väntar mycket osäkra prognoser för årets skördar.
För svenska mediekonsumenter följer värmeböljor samma logik som alla nyhetshändelser, att utrymmet som ges är allvarlighetsgraden multiplicerad med närheten, geografiskt och kulturellt. Den svenska sommaren 2018 ligger därför högt i medvetandet hos de flesta, följt av extremväder i länder dit vi ofta åker, som kring Medelhavet men också USA och Australien.
Det krävs temperaturer på över 50 grader och mycket dramatiska händelser för att exempelvis Indien ska komma på tal. Vilket skedde nyligen då uttorkade fåglar i massor föll döda till marken (Sveriges Radio 18/5). För andra länder ligger ribban åtskilligt högre än så. Då krävs massvält och enorma umbäranden. Som just nu i Niger i södra delen av Sahara.
Omkring 4,5 miljoner invånare i Niger riskerar svält i år, en fördubbling från i fjol, och 44 procent av barnen är undernärda (The Guardian 20/6). Niger befinner sig i klimatförändringarnas frontlinje där temperaturen stiger 1,5 gånger snabbare än i övriga världen. Torkan och svälten sprider sig också till grannländerna Mali och Burkina Faso. Inget blir naturligtvis bättre med tanke på den globala matbristen till följd av Ukrainakriget.
Livet i Saharaöknen går knappast att föreställa sig. Då är det lättare att tänka sig in i spanjorernas situation, vid stränderna där vi själva kanske vandrat flera gånger. Professorn i meteorologi Michael Tjernström förutspår en ”omvänd turism” så snart som 2035-2050, då sydeuropéer kommer att resa till Norden under sommaren för att komma undan den värsta hettan (Expressen 20/6).
Att komma undan hettan är ändå det minsta problemet i västländer som Sverige, även om cirka 600 personer tros ha avlidit av värme under sommaren 2018. Det värsta är matbristen och skador på djur och natur i sitt ekosystem.
Putins krig kan ironiskt nog ha bidragit till ökad medvetenhet, dels om behovet att sluta elda med fossila bränslen, dels om att matbristen kan vara verklig. Maten dyker inte bara upp på hyllan i affären till ett rimligt pris, vilket livet som konsument i väst kan få en att tro, den ska också produceras någonstans. Allt hänger ihop. Det vet man redan i centrala Afrika, snart också runt Medelhavet. Till slut kanske insikten når våra breddgrader.