“Det kommer inte att finnas varken arbete eller inkomster om naturen är sjuk”, sa EU-kommissionens ansvarige för miljö, hav och fiske, Virginijus Sinkevičius, tidigare i veckan. Han har kallat lagförslaget för en medicin. Den svalde EU-parlamentet under onsdagen. Och det är bra.
Lagen behövs, trots att den konservativa partigruppen EPP ville hamra ner hela förslaget med hänvisning till just arbete och inkomster. Före omröstningen sa Jessica Polfjärd (M) att det är bättre att utreda “vad det betyder för Sverige, svenska bönder och svenska jordbrukare”.
Men vi behöver inte utreda vad klimatförändringar betyder för Sverige. Det är tämligen avgjort såväl politiskt som vetenskapligt.
Däremot måste politiken ta hänsyn till hur lagen påverkar vissa grupper – i detta fall markägare vars mark kan behöva restaureras eller skyddas. De förtjänar hjälp och kompensation.
Sverige och övriga EU-länder har gott om tid på sig att utreda hur lagförslaget ska implementeras. Och vi har, Moderaternas kritik om överstatlighet till trots, utrymme nog att forma lösningarna själva tack vare EU:s subsidiaritetsprincip och den hederliga svenska byråkratin.
Men det kommer bli svårt. Vi har ännu inga bra styrmedel för att nå lagens mål. De måste beställas och förhandlas av en regering som inte ser syftet med lagen. Sen behövs enormt mycket data från alla markägare för att ens veta vilken mark som ska restaureras, skyddas eller återskapas.
Att nå lagens första delmål till 2030 blir väldigt utmanande. För gräsmarker behövs tiotals miljarder kronor. Det saknas såväl grävmaskiner som betesdjur för att förbättra skogsmarker, och kostnaden för att fixa våtmarkerna har Naturvårdsverket uppskattat till mellan 500 miljoner och 13 miljarder kronor. Takten på åtgärderna för våtmarker måste öka med upp till sju gånger, enligt myndigheten. Har regeringen den ambitionsnivån?
Det finns öppningar. EU-kommissionen har hintat om att pengar kan tas från flera fonder för att utveckla styrmedel och kompensera markägare. Det är bra. Men oavsett om medlen kommer från EU eller staten behövs tydliga och kloka prioriteringar.
Det firades i EU-parlamentet efter omröstningen. Centerpartiets parlamentariker Emma Wiesner var nöjd efter att i sista stund förhandlat fram ändringar som gjorde att de släppte fram förslaget. Men att försvaga punkten om förgröningar i städer är dumt. Hela poängen var att få mer grönytor och svalka i allt varmare europeiska storstäder.
All politik är kompromisser. EU har tagit ett stort kliv mot en mer hållbar värld. Sverige och Moderaterna måste kavla upp ärmarna.