”Välj att slå av. Välj att slå på.” Googles reklam för användares kontroll över sin data är bland det första som syns på Bryssels flygplats. Det sätter tonen för ett tre dagar långt besök hos politiker, tjänstemän och policymänniskor.
Staden är ett centralt slagfält i de globala teknologibolagens kamp om sina affärsmodeller som bygger på tillgången till mer och finare data. Den nya EU-kommissionen vill reformera all digital politik för att EU ska bli ”teknologiskt suveränt” – vilket antyder att vi i dag är under belägring.
Kommissionens utnämning av danskan Margrethe Vestager som ansvarig för marknadskonkurrens och EU:s digitala ekonomi är därför oerhört viktig. Under föregående mandatperiod ledde hon arbetet för att bestraffa bolagens marknadsmissbruk. Rekordböter delades ut till Apple, Facebook och Google. Nu har hon ännu mer makt.
Vestager menar att marknaden för digital data är ett duopol, alltså en hårt koncentrerad marknad som domineras av Google och Facebook. Att EU erkänner det rakt ut tycker Diego Naranjo är bra.
Tidigt varje dag ringer mobilens väckarklocka med texten ”Save the world”. Han är policychef på EDRi, en liten organisation som arbetar för stärkta individuella digitala rättigheter. EDRi menar att den data vi producerar ska vi också äga och få betalt för. Det har de helt rätt i.
I dag tar bolagen alltmer av vår information och säljer vidare till en växande skara industrier. Diego Naranjo förklarar att upphovsrättsdirektivet, som EU antog hösten 2018, kan ha vissa nyttor. Men exempelvis kräver direktivets artikel 13 att plattformar som Facebook och Google måste använda filter för att blockera upphovsrättsskyddat material.
Direktivet sågs av bland andra Vestager som en delvinst i kampen mot bolagens datadominans. Men filtren är i princip bara algoritmer som de dominanta bolagen redan har byggt och finslipat under alla år av oreglerade marknader.
De flesta plattformar har inte resurserna för att granska det växande material som lagstiftningen nu tydligare tvingar dem att granska. Men Facebook och Google har alltså expertisen på plats – och genom direktivet numer en europeisk marknad för att sälja den på. EDRi såg direktivet som ett implicit godkännande av dominanternas affärsmodeller.
Diego Naranjo beskriver sitt jobb som Davids kamp mot Goliat. Det säger något om hur stora bolagen blivit, när kontinentens 500 miljoner människor ses som den underlägsne i rättighetsstriden. Men David vann ju. Det kanske EU också kan göra under general Vestager.