Statsminister Stefan Löfven (S) hann göra ytterligare ett ministerbyte innan valet. Den här gången var det dock en för regeringen god nyhet som föranledde det. Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) har fått uppdraget som vice chef för FN:s jämställdhetsorgan UN Women, en post regeringen nominerade henne till. Löfven hade således god tid på sig att hitta en ny minister. Valet föll på riksdagsledamoten och utbildningsutskottets ordförande Lena Hallengren (S).
På pressträffen meddelade Hallengren att hon kommer att prioritera äldrefrågorna och även funktionshindrades rätt till assistans. Det är frågor som kommit i skymundan under Regnérs tid på ministerposten, till förmån för jämställdhetsfrågorna. Det betyder dock inte att Hallengren kommer att behöva kämpa i motvind för de äldres skull – regeringen har redan visat intresse för den gruppen, framförallt genom att sänka skatten för pensionärer.
Många ögonbryn höjdes av att Hallengren inte kommer att prioritera jämställdhetsfrågorna främst. Men med tanke på övriga ministrars engagemang för bland annat kvinnors rättigheter torde frågan få fortsatt uppmärksamhet, inte minst genom den feministiska utrikespolitiken. Att välja äldre framför den utbredda jämställdhetsrörelsen kan möjligen dra ned Hallengrens popularitet på sociala medier, men för befolkningen i stort är det långt ifrån en kontroversiell prioritering.
Sett till hennes bakgrund är Lena Hallengren emellertid mer rutinerad när det gäller regeringsarbete än sin företrädare Åsa Regnér. Medan den senare arbetat som generalsekreterare för RFSU och för UN Women i Bolivia har Hallengren suttit betydligt längre inom den svenska statsapparaten.
Innan hon blev riksdagsledamot 2006 var Hallengren biträdande utbildningsminister och ungdomsminister i Göran Perssons (S) regering 2002-2006. Hon har dessutom erfarenhet från kommunfullmäktige i sin hemstad Kalmar och dessförinnan ett stort engagemang inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Hon är långt ifrån ny i det politiska arbetet och lär inte göra något större misstag som minister innan valet i september.
När det gäller Hallengrens tredje ministerportfölj, barn, hade varken hon eller någon annan mycket att säga på pressträffen. Som minister 2002-2006 hade hon ansvar för bland annat förskolan och ungdomar. Då var 28-åriga Hallengren Sveriges dittills yngsta minister. Erfarenhet finns alltså i barnfrågorna, även om hennes engagemang just nu landar hos de äldre.
När en ny minister ska utses så här nära ett val är det inte läge för några utsvävningar. Stefan Löfven har inte råd att riskera att få fler problem på halsen. Hallengren är inte ett spännande val, men ett tryggt sådant – både för Socialdemokraterna och för regeringen. (SNB)