Ett S-uppdrag som inte kan fullbordas?

S velar hit och dit i en av de viktigaste politiska frågorna i Sverige.

Förre partiskreteraren Lars Stjernkvist fick i höstas uppdraget att utreda hur partiets framtida migrationspolitik ska se ut.

Förre partiskreteraren Lars Stjernkvist fick i höstas uppdraget att utreda hur partiets framtida migrationspolitik ska se ut.

Foto: Jessica Gow/TT

Ledare2020-07-09 15:37
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

I förra veckan förhandlade S om migrationspolitiken med de fyra allianspartierna, utan regeringskollegan MP. Utgångspunkten var tydlig: politiken måste stramas åt för att inte upprepa flyktingsituationen från 2015. I botten fanns en utredning från S-tankesmedjan Tiden, ”Ordning och reda i vandringstid”, med S-kommunalrådet och tunga profilen Lars Stjernkvist, som bland annat slog fast att flyktingar ska ”få hjälp i närområdet”.

Där fanns åtskilliga andra signaler och kontakter med danska S-kolleger som lika tydligt pekade mot en stramare asylpolitik från S. Den som offentligt fick ge uttryck för ståndpunkterna var SSU-ordföranden Philip Botström (SVT Aktuellt 30/6). I debatten slog Grön ungdoms språkrör Aida Badeli fast att han stod för en tvivelaktig människosyn och ”borde skämmas”.

I början av veckan sprack förhandlingarna. Moderaterna hävdade att det berodde på ”den gröna elefanten i förhandlingsrummet”, att S gått MP:s krav till mötes för att hålla ihop regeringen. Socialdemokraterna hävdade att allt berodde på M:s bristande kompromissvilja. Men justitieminister Morgan Johansson (S) vägrade att debattera frågan med M:s Maria Malmer Stenergard i ett uppmärksammat inslag i SVT i tisdags.

De positiva reaktionerna kom främst från miljöpartisterna, som skålade i bubbel, och den del av S som inte stått bakom omläggningen av politiken. Som Aftonbladets ledarsida uttryckte det: ”En grön elefant är bättre än en blåbrun röra” (6/7).

Det mesta av oenigheten handlar om volymmålet, en fråga som egentligen inte finns. Det går ju inte att styra hur många som söker asyl i Sverige, dessutom vore det ett brott mot internationell lag. Men det går att styra hur många som vill göra det, en metod som praktiseras världen över, inte minst i Danmark.

Det handlar om så kallade pull-faktorer som gör ett land attraktivt att söka asyl i. Uppsalapolitikern Eva Edwardsson (L), tidigare domare i Migrationsöverdomstolen, räknar på Expressen Debatt (9/7) upp ett antal faktorer som talar för att söka sig till Sverige, utöver de som redan avförts (genom tillfälliga uppehållstillstånd och säkra länder): spårbyte till arbetskraftsinvandring, gratis sjukvård, rätt till gymnasiestudier även för äldre och generösa regler för familjeåterförening och försörjningskrav.

Det går inte att äta kakan och ha den kvar. En halv mandatperiod har snart passerat, fylld av politiskt maktspel. Ju närmare valet kommer, desto mer måste själva sakfrågan och ett politiskt ansvarstagande prioriteras. Det är ett grundläggande krav från väljarna, och det gäller fler partier än Socialdemokraterna.