I år och kommande år markeras på olika sätt att det nu är ett sekel sedan som dessa två grundläggande beståndsdelar i ett demokratiskt statsskick infördes i Sverige. Reformkrav som rests redan under 1800-talet blev till sist verklighet.
Demokratireformerna för 100 år sedan drevs igenom av den liberala och socialdemokratiska koalitionsregering, under ledning av liberalen Nils Edén, som tillträdde 1917. Edén var professor i historia och representerade Uppsala län i riksdagen. Socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting hade studerat i Uppsala och stått nära de kretsar som 1882 bildade den liberala och radikala studentföreningen Verdandi.
Det finns alltså goda historiska skäl för att högtidlighålla demokratins seger just i Uppsala och i regi av nutidens liberaler och socialdemokrater. På söndag äger ett seminarium rum i universitetshuset med de två partiernas länsorganisationer som inbjudare. Bland de medverkande finns EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L), tidigare Fp-ledaren Bengt Westerberg, civilminister Ardalan Shekarabi och tidigare finansministern Allan Larsson (S).
Är detta en förövning inför en eventuell rege-ringssamverkan efter valet 2018? Den som tror det bör nog först titta på partiernas opinionssiffror. Båda två måste stärkas betydligt för att de tillsammans ska komma i närheten av en riksdagsmajoritet. Dit tycks det just nu vara mycket långt.
Men det kan bli nödvändigt att överväga andra alternativ. Jan Björklund (L) tänker sig samverkan mellan hela alliansen och Socialdemokraterna, om det skulle bli nödvändigt för att förhindra en situation där Sverigedemokraterna kan få rollen som utpressare. En annan möjlighet är någon typ av minoritetsregering som kan få stöd från olika håll i olika frågor.
Men det uttalade syftet med seminariet är alltså ett annat. Det handlar om att fördjupa kunskaperna om den svenska demokratin, hur den har vuxit fram och vilka grundvärden den bygger på. Och då handlar det inte längre om blockpolitik eller regeringsbildning utan om att gemensamt ta ansvar för det demokratiska samhällets framtid.
Runt om i Europa – liksom i USA – finns nu starka politiska krafter som vill underminera både domstolarnas och mediernas oberoende och som på fullt allvar ifrågasätter tanken på universella mänskliga rättigheter. Stängda gränser, likriktning av kulturlivet, politisering av rättsväsendet eller lagfäst diskriminering av utpekade grupper kan bli konsekvensen om sådana partier eller politiker får verkligt inflytande.
Demokratins grunder är inte självklara. Det finns övergripande värden som står över blockpolitik och konflikter i andra frågor. Därför är det viktigt att liberaler och socialdemokrater hundra år efter demokratins seger visar att man också nu känner ett sådant gemensamt ansvar.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör