Det saknades någon när Donald Trump i tisdags presenterade den ”historiska” fredsplanen i Israel-Palestina-konflikten. Den gången freden verkligen var nära, i september 1993 när Osloavtalet undertecknades, stod president Bill Clinton omgiven av Yitzhak Rabin och Yassir Arafat. Den här gången representerades fredssträvandena av två leende män, Trump och Benjamin Netanyahu, som av en händelse båda söker omval 2020.
Den som saknades var alltså presidenten för den Palestinska myndigheten, Mahmoud Abbas. ”Jerusalem är inte till salu. Våra rättigheter är inte till salu och går inte att köpslå med”, kommenterade Abbas fredsplanen. Det han menar är planens förslag om att Jerusalem ska vara Israels ”odelade” huvudstad och att de olagliga bosättningarna på Västbanken, liksom den bördiga Jordandalen, annekteras av Israel.
Den eventuella lockelsen för palestinierna, och det enda skälet till fortsatt förhandling, är att Trump föreslår en tvåstatslösning, ett självständigt Palestina. Frågan är bara var. Östra Jerusalem, tänkt som palestinsk huvudstad, är redan prickigt av bosättningar. Staden ska ju också vara odelat israelisk. Det går inte ihop. Övriga Västbanken ser också nya bosättningar hela tiden. Planens byggstopp på fyra år, en normal dipp i byggkonjunkturen, är knappast en tröst.
Den andra lockelsen är pengar. 50 miljarder dollar är en enorm summa för Palestina. Översatt till svenska ekonomiska förhållanden skulle vi erbjudas 15 000 miljarder kronor. Sverige skulle kunna bygga 50 höghastighetsbanor för tåg för den summan, och få pengar över till att bekosta försvaret i 30 år. För vad, kan man fråga sig, om man måste ge upp sin identitet och allt man tror på. Det frågar sig palestinierna nu.
Som vanligt när det gäller president Trump är det inte uteslutet att det kommer något gott ur att han gör som han gör i utrikespolitiken – att han häller ut alla bitar på golvet för att försöka sätta ihop pusslet på ett nytt sätt, för att använda en liknelse. Till exempel uttryckte Frankrike i går ”stöd för Trumps ansträngningar”, men med förbehållet att det måste bli ”en tvåstatslösning i enlighet med internationell rätt och internationellt erkända parametrar”.
Något sådant har Trump hittills inte föreslagit. Och vill troligen inte föreslå. Han söker stöd hos den kristna högern i sitt eget land, nödvändigt om han ska bli omvald i november. ”Du är den bästa vän Israel någonsin haft i Vita huset”, säger den korruptionsanklagade Netanyahu och de ler båda två. Det här handlar inte i första hand om Palestina.