För exakt ett år sedan, 11 mars 2020, deklarerade WHO att covid-19-epidemin var en pandemi. Få minns kanske vad de gjorde den dagen, men desto fler kommer ihåg dagarna däromkring. Evenemang, resor, jobb och sociala kontakter. Allt ställdes in i en rasande fart och inget blev sig likt. Först efter tre veckor infördes ett besöksförbud på landets äldreboenden.
De flesta med inblick i den kommunala äldreomsorgen såg vad som väntade, vad en allmän smittspridning i samhället skulle innebära. ”Ingen kan vara förvånad” skrev vi på UNT:s ledarsida (16/4) med hänvisning till de resurser som reformerats bort redan 1992. Då tog kommunerna över långvården från landstinget. Men bara patienterna. Sjukhusets smittskydd och läkarkompetens fick inte följa med till äldreboendet.
Tusentals gamla fick dö i ensamhet under april och maj. Det skedde kanske inte med berått mod, som Ebba Busch (KD) uttryckte det, men med öppna ögon. Och ett misslyckande var det definitivt, vilket också IVO konstaterade ett drygt halvår senare.
Våren 2020 handlade mycket om att försöka förstå ett tidigare helt okänt virus – hur det sprids och hur sjukdomen ska behandlas medicinskt. Allt det där visste man mycket mer om i november när andra vågen kom. Man visste också att ett vaccin var på gång men att det inte skulle hinna godkännas. Ytterligare tusentals gamla skulle komma att avlida med covid-19 och nu var KD-ledarens beskrivning mer relevant.
Vi är inte särskilt bra på att förhindra smittspridning i Sverige. Medelbra, enligt Folkhälsomyndigheten, som påpekar att det är grannländerna Norge och Finland som verkligen sticker ut. Men man ska väl jämföra sig med dem som lyckas bäst? Och Sverige har mycket att lära till nästa pandemi. Inte nödvändigtvis om hårda restriktioner, med stora negativa effekter, men om smittspårning och att agera snabbt när smittan ökar.
När den tredje vågen hotar sprider svenskarna covidsmitta som vanligt. Regeringen och myndigheterna räddas av vaccinet, av att över halva dödstalet vaccinerats bort på äldreboenden och i hemtjänsten. Men att vaccinera bort belastningen i sjukvården tar betydligt längre tid, eftersom de som behöver IVA-platserna är från 50-60 år och uppåt. Det handlar om miljontals människor. Akademiska sjukhuset utlöste på tisdagen åter krislägesavtalet, med längre arbetspass för personalen.
De närmaste två veckorna kommer en halv miljon vaccindoser till Sverige. Det tror vi på när vi ser dem, tänker luttrade svenskar. Sedan återstår bara att producera och distribuera ytterligare ett antal miljarder doser innan viruset hunnit mutera till oigenkännlighet. Då kan WHO deklarera att pandemin är över.