Applåder när man går till jobbet? Gärna. Konsertbiljetter om man gjort ett bra jobb? Visst. En påkostad bok med fina bilder från jobbet under den där speciella perioden? Varför inte? Diplom och medalj? Hm, men okej. En extra bonus med lönen till jul? Ja, det är alltid välkommet. Men inte bara det!
Utgångsläget i vården var uselt inför pandemin. Särskilt sommartid hade personalbristen och pengabristen på Akademiska och andra sjukhus lett till kaos på akutmottagningen, med patienter i korridorerna. Men missnöjet fanns där året om, med löner och scheman men kanske framför allt med den ohållbara stressen under arbetspassen. Massuppsägningar var vanligt, speciellt bland sjuksköterskorna.
En extraordinär händelse som pandemin klarar man. För att man måste, men också för att människan är konstruerad så. Under en begränsad tid av krig, storbränder eller andra katastrofer är krafterna nästan obegränsade. Men om vedermödorna permanentas och blir vardag tar adrenalinet slut – uppgivenhet och ilska tar vid. Sådan är vardagen sedan länge i den svenska sjukvården.
Det är med andra ord uppförsbacke när Uppsalas regionpolitiker vill uppmärksamma sin personal för deras insatser under pandemin. Vad man än ger eller gör kommer det garanterat att uppfattas som ett hån. Men ”hånet” ligger inte i själva gåvan – ovärderliga insatser kan aldrig värderas – utan i oförståelsen för arbetslivet utanför den extraordinära händelsen.
Majoriteten i regionfullmäktige beslutade alltså att ge personalen boken Ögonblick samt biljetter till en Veronica Maggio-konsert i Botaniska trädgården som tack. Oppositionen ville i stället att de skulle få en bonus i pengar (S och V) eller medalj och diplom (SD) (UNT 26/12). ”En bok som många kommer att kasta i soporna”, enligt en mejlskrivare som vill vara anonym. Är det verkligen så?
En bonus på säg 100 miljoner kronor, cirka fyra och halvt tusen per anställd, hade knappast varit tillräckligt för en som dagligen under lång tid tagit på sig skyddsutrustningen för att rädda livet på patienter som inte kan andas - som tagit extrapass och sett mera död, där man fått agera präst, medmänniska och anhörig i en person.
En stor bonus hade sannolikt också försämrat möjligheterna att äntligen höja kvaliteten och förbättra arbetsmiljön i den pressade vården. Därmed inte sagt att majoriteten kommer att lyckas med det. En bok och en konsertupplevelse har man kvar, precis som alla fruktansvärda minnen från covidpandemin. Varje patient och varje anhörig har redan utsett sina hjältar. Regionpolitikerna har ett annat jobb som måste göras.