De märkliga turerna kring Uppsalas kommunalrådsposter fortsätter. I ett förslag till kommunstyrelsen på onsdag får Vänsterpartiet en extra heltidstjänst på politisk toppnivå. Hanna Victoria Mörck får en kommunalrådstjänst på 40 procent samtidigt som Tobias Smedberg går upp på heltid. Dessutom får partiet en halvtidstjänst för en politisk sekreterare.
Mörck och Smedberg har själva argumenterat för sänkta kommunalrådslöner, från 68 000 kronor i månaden (en riksdagslön) till 47 000 (ett prisbasbelopp) (UNT Debatt 17/12). I det tuffa ekonomiska läget för kommunen under pandemin skulle politikerna klara sig med en lön som var ”närmare en normallön”, skrev de, och påpekade att de själva redan betalar 20 000 av sitt bruttoarvode i ”partiskatt”. Det nya förslaget innebär nu drygt en miljon kronor i ökad kostnad för skattebetalarna, och samtidigt alltså mer pengar till Vänsterpartiet.
Grunden till alla bekymmer är det komplicerade politiska läge som uppstod efter valet 2018, i riksdagen liksom i en lång rad regioner och kommuner. Alla församlingar måste styras. Och tvärtemot vad Vänsterpartiet tycker är det högst rimligt att få ersättning i paritet med en riksdagsledamot för att ansvara för en budget på 12,5 miljarder kronor i Sveriges fjärde största kommun. Liksom att kommunstyrelsens ordförande får ytterligare 30 procent.
Men problemet är själva styret. Om en majoritet kan bildas finns tydliga regler för hur posterna ska fördelas, hur oppositionen ska få insyn i arbetet i utskotten eller nämnderna. Som bekant lyckades inte detta i vare sig riksdagen eller Uppsala kommun. Då uppkommer frågan hur de partier som står utanför styret, men innanför ett budgetsamarbete, ska behandlas.
Mittenstyret i Uppsalas innovativa lösning var att upprätta fem nya poster som tredje vice ordförande i centrala nämnder, vikta för Vänsterpartiet. Men det underkändes av förvaltningsrätten och kammarrätten. Styret valde då att gå fram med ”arvoderade insynsposter”, ett annat namn på samma sak, och slutligen det liggande förslaget om extra V-kommunalråd.
Enligt den ”riktiga” oppositionen, i första hand M och KD, är metoden ett sätt att köpa Vänsterpartiets röster och försäkra sig om en majoritet i viktiga kommunala beslut. De som redan från början påstod att mittenstyret egentligen var ett mitten-vänster-styre har i alla fall fått vatten på sin kvarn. Och väljarna i kommunalvalet nästa höst har fått viktig information. Vems röster är till salu, för vem och hur många arvoden kostar det, är frågor som måste ställas i den kommande valrörelsen.