Håkan Holmberg, UNT:s politiske chefredaktör 2002-2018, avled i måndags kväll efter flera års kamp mot sin sjukdom. Han saknas djupt av sin familj, sina tre barn, av oss som var hans vänner, kolleger och av läsare över hela landet. En liberal röst har tystnat, men kommer att leva vidare genom otaliga texter, skrifter och en enträgen opinionsbildning. Håkan blev 69 år.
Upsala Nya Tidning blev hans huvudsakliga arbetsplats, med avbrott för nio år som riksdagsledamot för Folkpartiet (1988-1997). Som historiker hade han specialiserat sig på kommunismen. Som politiker och opinionsbildare blev demokrati, öppenhet och alla människors lika värde hans ledstjärna.
Håkan Holmberg framhöll sällan själv vad han gjort eller skrivit, eller att detta skulle ha gjort skillnad. Men på andra sidan Östersjön finns det många som vet vad Måndagsrörelsen kom att betyda för självständighet och en demokratisk utveckling i de tre baltiska länderna. Håkan var en av fyra initiativtagare till mötena på Norrmalmstorg, varje måndag klockan 12.00 under 79 (!) veckor, i en tid (1990-1991) då framtiden för Sovjetunionen och dess republiker i högsta grad var osäker.
I Sverigedemokraternas framfart i svensk politik på 2010-talet såg han tidigt ett hot. Inte bara mot mångfald och människors lika värde, utan mot hela det öppna och demokratiska samhället –rättsstaten, fria medier och den fria forskningen. Resultatet blev bland annat stridsskriften Den farliga mångfalden: om Sverigedemokraternas världsbild (2018), med förord av de tidigare partiledarna Ingvar Carlsson (S) och Bengt Westerberg (FP).
Som person var Håkan Holmberg den snällaste av snälla, nyfiken och humoristisk. Han var ingen vän av twitterkrig, att avsiktligt missförstå eller misskreditera sin motståndare. Polariseringen skydde han, inte ens den röd-blåa striden i riksdagen fick honom att gå igång på allvar. ”Han är en hedersman”, sade han en gång då han ombads kommentera kritik mot sin socialdemokratiske bänkgranne. Hedersman är också ett epitet som passar bra på honom själv.
Trots allt han skrivit och gjort var så mycket osagt av Håkan, så mycket liv olevt. I sin sista krönika på ledarsidan (19/6) kommenterade han ”upplösningen” av Palmemordet – och passade på att sticka hål på flera myter om politikern Olof Palme. Han hade alltid historien klar för sig, men var samtidigt ständigt aktuell och blickade framåt.
Det kommer vi att undra så många gånger än, vilket perspektiv Håkan hade valt för ett aktuellt skeende. Du är saknad och du är sörjd. Men dina ord lever kvar, och kanske alldeles särskilt ditt sätt att vara.