Den 20 juli, i förrgår, var en stor del av Sverige på semester. De flesta semestrar i hemmavid, av olika skäl. För en del handlar det om att man helt enkelt trivs bäst i Sverige på sommaren. Det är inget dåligt skäl, i synnerhet inte för den som har sitt eget smultronställe. För ytterligare några handlar det om brist på alternativ. Att resa bort, även till en svensk turistort, kan vara en oöverkomlig lyx. Har man över huvud taget råd att ta ledigt, stannar man hemma på semestern. För ytterligare några blir det ingen skillnad. Arbetslösheten skiljer inte den påtvingade ledigheten från den efterlängtade.
Andra tar vara på de lediga veckorna genom att resa utomlands. Det är ganska många, dels för att svenskarna är förhållandevis rika, dels för att vi kan. Skillnaden är monumental om en svensk och en syrier möts på en strand i Grekland. Svensken kommer gående från hotellet, syriern simmar iland den sista biten från flotten.
Den 20 juli trädde också de nya svenska asylreglerna i kraft. Om syriern efter ytterligare strapatser lyckas ta sig till Sverige för att söka asyl, kommer hen från och med i förrgår endast att kunna få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om 13 månader. Under den tiden har hen inte heller någon möjlighet att ta hit anhöriga.
Det finns möjlighet till treåriga tillfälliga uppehållstillstånd för de som får skydd enligt FN:s flyktingkonvention men för de flesta syrier gäller så kallat alternativt skyddbehov från krig och katastrofer.
Från att ha haft Europas kanske mest generösa asylpolitik har Sverige numera en av de kärvaste. Det måste ses mot bakgrund av två saker. Det ena är att Sverige under fjolåret tog emot en väldigt stor mängd asylsökande. Mottagningsapparaten gick på knäna och det var svårt att arrangera ett mottagande som var bra för de nyanlända. Vi hade haft en generös flyktingpolitik under många år, nu kunde den inte längre vara generös, även om vi lät alla stanna. Mängden asylsökande har också minskat radikalt jämfört med fjolåret, redan innan de nya reglerna trätt i kraft.
För de skärpta asylreglerna ska också ses mot en annan bakgrund, den historiska. Utan migrationen skulle Sverige inte vara det land vi är idag. Vi kan gå tillbaka ända till folkvandringstiden för att se de första vinsterna med migration. De dryga tusen år som följt är fulla av exempel – åt båda hållen.
Vi talar gärna om alla som kommit hit, valloner, fransmän och sedan kriget italienare, greker, finländare som hjälpt till att bygga Sverige starkt.
Men vi glömmer lätt vilken stor betydelse även utvandringen har haft. När Sverige var fattigt kring förra sekelskiftet utvandrade betydligt större andel av befolkningen till Nordamerika än den andel som idag invandrar. Amerikasvenskarna har också haft stor betydelse för uppbyggnaden av det svenska välståndet, både de som själva kom tillbaka och de som skickade impulser och nyvunna kunskaper hem till de släktingar som bodde kvar.
Det är viktigare att ta vara på migrationens möjligheter än att leta nya sätt att bromsa den. Det måste Sverige förbättra.