Coronakrisen överskuggade så klart partiledardebatten i riksdagen. Januariavtalet märktes också, särskilt på ordväxlingarna mellan statsminister Stefan Löfven (S) och Centerpartiets Anders W. Jonsson.
Att det trots allt blev en hyfsat ideologiskt spänstig debatt berodde framför allt på Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Han tog gång på gång upp Las-utredningen, och i sin fria oppositionsroll kan han förstås gå hårt åt allt och alla. Som när han pressade Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin: Vad tycker Miljöpartiet egentligen om anställningstryggheten? Är ni för eller emot det här utredningsförslaget? Vad tycker ni? Till slut kom ett svar, och det var att Isabella Lövin delar den socialdemokratiska arbetsmarknadsministerns åsikter.
Sjöstedt släppte heller inte taget om Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som gärna kritiserar regeringens coronahantering men som i början av krisen åkte till Turkiet för att dela ut flygblad till flyktingar (budskapet var förstås snarare riktat till Åkessons invandringskritiska hemmapublik). Det hade kanske inte varit så bra att åka söderut, medgav Åkesson.
Den klassiska höger-vänster-konflikten gjorde också comeback. När Löfven frågade Moderaternas Ulf Kristersson om han vill prioritera välfärd eller skattesänkningar påpekade Kristersson att det är en falsk motsättning. Ungefär som att fråga om Löfven vill prioritera välfärden eller arbeten.
Hade det varit så att regeringen tyckte att högre skatter vore bättre, borde vi tydligare ha märkt av det i politiken. "Varför går vi inte tillbaka till 90 procentiga marginalskatter? Varför tar ni inte bort alla jobbskatteavdragen så att det lönar sig systematiskt sämre att arbeta?", frågade Kristersson. Och lade till: "Därför att ni vet, intellektuellt, att det vore galenskap". När M-ledaren anklagade Löfven för att odla en retorik från 1950-talet hördes det applåder i den förhållandevis tomma riksdagssalen.
Kristdemokraternas Ebba Busch fick efter söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda kritik för att anklaga regeringen för att "med berått mod" ha tillåtit en stor smittspridning. I riksdagen lät hon betydligt mer försiktig, och höll sig till att tala om situationen i vården. Inte heller Isabella Lövin eller Anders W. Jonsson stack ut särskilt mycket.
Liberalernas Johan Pehrson intog en friare oppositionsroll och sparkade såväl åt höger som vänster. Kanske en föraning om vart partiet - och Januariavtalet - är på väg?