Ursula von der Leyen valdes till sist som Jean-Claude Junckers efterträdare till ordförande för EU-kommissionen i tisdags. Von der Leyen kommer närmast från Angela Merkels regering där hon innehaft posterna som familje- arbetsmarknads- och försvarsminister sedan 2005, och blir den första kvinnan att axla ansvaret.
Hennes politiska visioner och förslag har haglat dagarna innan och efter valet. EU ska ta krafttag för klimatet och bli koldioxidneutralt till år 2050. Hur medlemsstaterna lever upp till rättsstatsidealen ska utvärderas årligen. Nya försök att utveckla en gemensam migrationspolitik ska sättas igång. Avtalet om Brexit ska inte omförhandlas. Och en EU-garanti om att alla barn ska omfattas av fri sjukvård och utbildning, har bland annat stått på agendan.
Von der Leyen har kommit att beskrivas som en federalist ut i fingerspetsarna sedan hon uttalat stöd för ett “United states of Europe". Och därför är hon illa omtyckt bland EU:s nationalistiska och högerpopulistiska partier. “Makt utan legitimitet” kommenterade exempelvis den tidigare partiledaren för det brittiska nationalistiska UKIP, Nigel Farage, när Von der Leyen valdes med den knappa marginalen om nio röster.
Trots EU:s svårmanövrerade natur har von der Leyen goda möjligheter att faktiskt göra verklighet av många av sina ambitioner. Aldrig tidigare har så många EU-invånare varit lika positiva till EU som nu, och inte heller har det tidigare suttit ett EU-parlament som är lika positivt till unionen som nu. Allt fler förstår att när världen globaliseras, måste politiken också globaliseras med den. Gränsöverskridande frågor löses bäst på gränsöverskridande nivå. Allt samtidigt som dagens unga generation växer upp i en värld där EU är en självklar och fruktbar verklighet.
Men det finns också orosmoment för den blivande EU-ledningen. Både Polen och Ungern granskas av kommissionen för att inte handla i enlighet med unionens värden, och EU-domstolen förklarade förra månaden den polska lagen som förtidspensionerade domare i högstadomstolen som oförenlig med EU-rätten. Hur EU hanterar länderna kan bli avgörande för hela unionens framtid. Uppfattas eventuellt kommande sanktioner som för slapphänta skickas signaler om att medlemsstaterna kan sätta rättsstaten åt sidan utan några egentliga konsekvenser.
Om sanktionerna å andra sidan blir för hårda riskerar man att fjärma länderna än mer från unionen och dess värden och sätta dem i knät på Putin och andra auktoritära krafter som vill splittra EU. Dilemmat är svårhanterligt.
Men med den EU-positiva vinden som Ursula von der Leyen har i ryggen bör problemen betraktas med optimism och tillförsikt. För mot den stabila och växande majoriteten som står bakom EU-samarbetet har de splittrande krafterna inte en chans.