Det glömda Sverige. Uttrycket som myntades av dåvarande Folkpartiledaren Bertil Ohlin för snart 100 år sedan är mer aktuellt än på länge.
Ohlin avsåg de grupper i samhället som lever under tuffa förhållanden. Då, på 30-talet, handlade det bland annat om lantarbetare, småbrukare och kvinnor som arbetade i hemmet – såväl anställda som hemmafruar. I dag ser grupperna annorlunda ut, men det handlar fortfarande om dem som har svårt att få vardagen att gå ihop. Det kan handla om arbetslöshet, kronisk sjukdom eller lågbetalda jobb.
Det handlar om de mest utsatta, som inte har några starka företrädare som för deras talan – och som därför ofta glöms bort när politiken utformas.
Det är svårt att inte tänka på Ohlins ord när man läser rapporten ”Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2024”, som har tagits fram av Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen.
I rapporten framgår bland annat att 42 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst (mindre än 29 500 kronor i månaden) uppger att de varit tvungna att låna pengar för att klara av att betala sådant som mat och hyra det senaste halvåret. Det är en rejäl uppgång från föregående års undersökning, då 34 procent svarade att de varit tvungna att låna till löpande utgifter av det här slaget.
Utöver detta uppger 14 procent av föräldrarna att de har behövt använda sig av rena blancolån eller någon form av kredit.
Som förklaring för den negativa utvecklingen anges de senaste årens höga inflation som gjort både mat och boende dyrare. Detta är förstås inte hela bilden. I många fall beror de ekonomiska trångmålen minst lika mycket på föräldrar som inte kan planera sin ekonomi, som lägger pengarna på annat i första hand. Missbruk av något slag kan också finnas med i bilden.
Men för de barn som inte får någon ordentlig middag innan det är dags att gå och lägga sig spelar det mindre roll om detta beror på att mamma och pappa är oansvariga missbrukare eller om de är fattiga ”på riktigt”. Magen kurrar lika mycket ändå. Skammen över de slitna second hand-kläderna, över att mamma inte har några pengar, är lika stor oavsett orsaken.
Detta är ett Sverige som inte uppmärksammas så mycket som det borde. Det som dominerar debatten är räntorna på bolånen och hur de påverkar bostadsrätts- och villaägare. Och det är förstås sant att medelklassen har fått det sämre i takt med att Riksbanken höjt styrräntan. Men för de flesta handlar det om förändrade konsumtionsvanor snarare än ett liv i armod.
Fokus borde ligga på dem som har de svårt på riktigt – och hur detta påverkar barnens chanser här i livet. Det glömda Sverige finns kvar. Glöm inte bort det.