Efter en katastrofal sommar 2021 på Akademiska sjukhuset i Uppsala väntar en ännu värre semesterperiod i år. Ifjol ledde vårdplatsbristen till kaos på akutmottagningen och ett vite från IVO (Inspektionen för vård och omsorg) under hösten. I år väntas Akademiska kunna hålla 74 färre vårdplatser öppna, vilket kan leda till att ett tiotal cancerpatienter avlider då tumörerna inte längre är behandlingsbara (UNT 17/4).
Hoppet står enligt hälso- och sjukvårdsdirektören Mikael Köhler till att det ”brukar se värre ut under våren än vad det sedan faktiskt blir”. Samt till ett antal akuta åtgärder, som att erbjuda stora belopp (20 000 kronor) till den som är beredd att flytta sin semestervecka från juli månad.
I övrigt är det upp till avdelningarna att ”laga efter läge”, flytta om och försöka ge vård. Alla vet hur det slutade i fjol, med avvikelserapporter om ”ren tortyr” och patienter i korridorer som försökte påkalla uppmärksamhet med ”grytlock”. I år är alltså utgångläget sämre.
Att bedriva vård på det här sättet blir både dyrt och långsiktigt ohållbart. Det vet såväl sjukhusledningen som regionpolitikerna. De vet också vad det grundläggandet problemet är, ett bekymmer som funnits i decennier och som gradvis förvärrats. Problemet är att erfarna sjuksköterskor flyr från sjukhuset, samtidigt som yngre tänker efter både en och två gånger innan de börjar.
”För att stabilisera arbetsmiljön behöver vi investeringar. Vi har hittills bara sett kortsiktiga åtgärder”, säger Karouk Said, biträdande sjukhusdirektör (UNT 4/5). Han är mycket tydlig med vad som krävs och att de 40 miljoner kronor som tillfördes vid årsskiftet inte alls räcker. Det krävs bland annat nya scheman, bättre OB-ersättningar och jourverksamhet samt strukturella lönesatsningar, enligt Said.
Sannolikt krävs det också mer än de 142 miljoner som regionstyret aviserade i nästa budget för en satsning på arbetsmiljön (UNT 5/5). Men det är ”ett steg i rätt riktning”, som vårdfacket konstaterar. Och det signalerar en medvetenhet om vårdens egentliga problem.
Pliktkänslan, att finnas till patienterna, har i många år gjort att tillräckligt många sjuksköterskor ändå valt att stanna. Det är slut med det nu. En sköterska jag talar med påpekar vikten av att de äldre anställda stannar kvar lite till, för att hjälpa in de nya. De har jobbat längst med de här förutsättningarna och har tröttnat, men de är oändligt värdefulla.
En extra bonus till trotjänarna vore en sista akut åtgärd innan vården förhoppningsvis fungerar som den ska igen. Det blir en dyr och kortsiktig lösning det också. Men det är 2022 och kortsiktigheten styr fortfarande på Ackis, ett tag till.