Stefan Löfven och Socialdemokraterna vill att valet i september ska vara en ”folkomröstning om välfärden”. Vill du ha socialdemokratiska satsningar på vård, skola, omsorg eller borgerliga skattesänkningar, nedskärningar och privatiseringar? Ungefär så låter det från de socialdemokratiska partiföreträdarna. Partiet, som i opinionsmätningarna ligger stadigt under valresultatet från 2014, satsar alltså stort på att vinna tillbaka förlorade väljare genom att svartmåla motståndarnas politik.
Moderaterna halt valt en annan strategi. Åtminstone påstår man det. När M-ledningen i onsdags presenterade partiets valkampanj – med devisen ”Nu tar vi tag i Sverige” – upprepades budskapet från valkonventet i våras: Moderaterna har ingen uttalad politisk huvudmotståndare i valrörelsen. I stället för att tala om andra partiers politik ska M ha fokus på samhällsproblemen och den egna reformagendan. Visst finns det gott om exempel på moderater som hellre skäller på sossar än diskuterar politiska sakförslag, men ambitionen från partiledningen är god. Fler borde följa efter.
Det gäller inte minst välfärdspolitiken – det område där socialdemokrater verkar tro att det räcker med att dra fram högerspöket för att kamma hem röster. Men den som menar allvar med att göra valet till en folkomröstning om välfärden måste vara beredd att argumentera i sak. Ty när alliansen presenterar sina reformförslag verkar det som att gigantiska skattesänkningar för de rika inte alls är borgarnas mirakelmedicin för att allt ska bli frid och fröjd inom vården. Snarare kömiljard, karriärtjänster för sjuksköterskor och rätten till en fast husläkare.
Välfärdsfrågor i allmänhet, och sjukvården i synnerhet, engagerar väljarna. Flera opinionsmätningar har visat att sjukvården är väljarnas viktigaste valfråga (den som tror att väljarna bara är intresserade av invandring har alltså fel). Det är därför inte svårt att förstå varför Socialdemokraterna hellre talar om alliansens skattepolitik och kaoset på Nya Karolinska. En valdebatt som handlar om oansvariga skattesänkningar och misslyckade upphandlingar är givetvis mycket mer fördelaktig för regeringen än en debatt om, tja, de växande vårdköerna och de stora kvalitetsskillnaderna mellan landstingen. Vad vill regeringen göra för att komma till rätta med problemen inom svensk sjukvård? Konkret?
För Kristdemokraterna är vården en profilfråga inför valet (vid sidan om sövande tjat om hur dåligt det är med genuspedagogik och pappamånader förstås). Partiet vill skrota landstingen, meddelade man på torsdagen. Utspelet är intressant. Det är uppenbart att staten måste ta ett större ansvar för att garantera jämlik och kvalitativ sjukvård i hela landet. Om detta borde valdebatten handla.