Var är hålen? Povel Ramels fråga ingick i det stora statliga energibolagets kampanj ”Två hål i väggen” för snart 30 år sedan. Det var välfunnet och det sade mycket om svenskars uppfattning om elektrisk ström. Förbryllat såg vi på utlandssemestern elmätarna på väggen och hörde om de mindre bemedlade som frös vid stearinljusen. Det är väl bara att stoppa i kontakten?!
Inte så många, åtminstone medelålders eller yngre, har ens reflekterat över att den självklara tillgången på el helt och hållet beror på efterkrigstidens stora utbyggnad av vattenkraft, kärnkraft och ett elnät för att distribuera strömmen. Därför har de senaste veckornas elkris i Europa inneburit ett brutalt uppvaknande.
Sverige är inte osårbart. Givetvis blir det problem när vi ska ställa om till klimatneutralitet samtidigt som vi minskar på den fossilfria kärnkraften och har låtit nätet bli eftersatt (UNT Ledare 8/10). Men med den gemensamma elmarknaden får vi också samma problem som övriga Europa, som är ett beroende av ryska gasleveranser.
Vladimir Putin har sedan han tillträdde för 20 år sedan insett energins stora betydelse för Rysslands geopolitiska makt, främst för att kunna splittra EU. Redan 2005 användes leveranserna av naturgas för att knyta Ukraina närmare Ryssland (och längre från EU och Nato). Sedan har det fortsatt och med Nordstream 1 och 2 skulle han kontrollera kranen för Europas energitillgång och framtida välstånd.
Tysklands beslut att avveckla kärnkraften, efter haveriet i Fukushima 2011, spelade den ryske presidenten i händerna. Nu kan han räkna in betydligt fler länder som fått bekymmer med de kraftigt höjda priserna, däribland alltså Sverige.
För stora industriländer med klimatambitioner har naturgasen framstått som ett renare alternativ till kol och olja, Japan är ytterligare ett exempel på det. Men gasen är fossil och trots att den är dubbelt så ren som kol (500 gram koldioxid per kWh jämfört med 900 gram, enligt IPCC 2014) är den en omöjlig väg för att möta klimatförändringarna.
Som en jämförelse släpper vindkraften ut cirka 15 g/kWh under en livscykel och solkraft något mer, på grund av materialet i solpanelerna. Vindkraft är bra för klimatet, men bäst är ändå kärnkraft. Enligt Vattenfall (2/6) har man genom en metod att återvinna uran kommit ned så lågt som till 2,5 g/kWh.
Denna energikälla väljer alltså Sverige bort, till glädje för Putin men inte för klimatet. Det går fortfarande att vända skutan. Men till ”två hål i väggen” ska vi inte tillbaka. Därtill är elen en alldeles för viktig del för jobben, miljön och den säkerhetspolitiska tryggheten i Sverige.