Vad som än står i det slutliga dokumentet från klimatmötet på lördag morgon kommer några uttalanden från COP26 i Glasgow att leva vidare. Dels att Indien har lovat nollutsläpp till 2070, dels att Kina och USA ska samarbeta och komma överens i klimatfrågan. Dessa tre länder står tillsammans för över 50 procent av de globala utsläppen av koldioxid.
Till detta kan läggas flera överenskommelser om metanutsläpp samt ett uppmanande av att fasa ut fossila bränslen. Märkligt nog är det första gången som fossila bränslen över huvud taget nämns som ett problem i en förhandlingstext från ett klimatmöte.
Kritiken kommer som vanligt att bli svidande från miljöorganisationerna. Det görs alldeles för lite och alldeles för sent, definitivt för att klara 1,5-gradersmålet men också för betydligt blygsammare mål. Men den som bara fokuserar på att det är långt kvar bortser från att man äntligen är uppe på vägen. Nästan 30 år efter det första globala klimatmötet finns det en gemensam bild av problemet. De verkliga förhandlingarna kan därmed börja.
Kina står nästan för en tredjedel av koldioxidutsläppen. Stormakten drar i flera trådar för att president Xi Jinping ska nå sitt mål att Kina ska bli världens mäktigaste nation när folkrepubliken firar 100 år 2049. Isolering och maktspråk varvas med mjuka metoder för att hålla uppe den så viktiga handeln med varor från ”jordens fabrik”.
Angående klimatet är förväntningarna på Kina så låga att det räcker med en tillmötesgående attityd från sändebudet Xie Zhenhua för att vinna poäng. Och det kan finnas flera skäl till att Xi Jinping behöver förbättra sitt rykte just nu. Han kan vara hårt pressad internt i politbyrån i Peking. Eller så är det en effekt av maktskiftet i USA. Med Trump borta kan man lätt framstå som den enda busen på planen, så att säga.
Världens länder ska alltså bli koldioxidneutrala 2045 (Sverige), 2050 (EU), 2060 (Kina) eller 2070 (Indien). Den bortre gränsen i varje enskilt fall kommer att påverkas av miljöhändelser som extremväder, luftkvalitet och övriga livsvillkor. Och den kommer att påverkas av ekonomin.
Utpekandet av fossila bränslen som orsaken till den globala uppvärmningen (vare sig det blir kvar i slutdokumentet eller ej) är en tydlig signal till marknaden om prissättningen av olika energislag, som förnybara bränslen. När tappen går ur tunnan kan priserna rusa på olja och kol respektive rasa på sol, vind och kärnenergi. Då kommer den globala omställningen att gå mycket fortare eftersom länder helt enkelt inte har råd att låta bli. Detta utpekande kan därför bli det viktigaste arvet från Glasgow 2021.