Flera gånger på senaste tiden har vi kunnat se försök att politisera valet av remissinstanser. Senast var det Vänsterpartiets Momodou Jallow som förfärades över att två techbolag stod med på listan över remissinstanser för utredningen om friare hyressättning (ETC 10/6). Dessförinnan försökte somliga blåsa upp en storm över att Fredrik Kopsch, docent i fastighetsekonomi och fellow på den liberala tankesmedjan Timbro, satt med i en expertgrupp åt samma utredning.
Relevant för det första exemplet är att listan på andra remissinstanser var lång och bred. Hyresgästföreningen, diskrimineringsombudsmannen, Delegationen mot segregation, PRO, Kvinnojourerna och fackförbundet Byggnads var några andra som stod med på listan om mer än 120 organisationer och myndigheter. I det senare exemplet kan det påpekas att även sakkunniga från Hyresgästföreningen och andra intresseorganisationer satt i samma expertgrupp.
Att inhämta information och åsikter från myndigheter, civilsamhälle och näringsliv spelar en viktig roll i beredningen av utredningar och lagförslag. Inspelen minskar risken att relevanta aspekter missas och ger en mer nyanserad bild att förslagets konsekvenser. I de flesta fall står det också vem som helst fritt att skriva ett eget remissvar, även om man inte får en särskild inbjudan.
Funktionen är så central att den regleras i grundlag (RF 7:2) som dikterar att regeringen måste inhämta yttranden från berörda myndigheter och när det behövs även ge möjlighet för organisationer och allmänhet. I många fall tas experter från olika intressenter in tidigt i processen för att hjälpa till att bena ut detaljer och ge input på underlaget innan det färdigställs. Det breda och transparenta remissförfarande är en viktig anledning till att Statens offentliga utredningar ges en sådan tyngd.
Att peka ut enskilda remissinstanser för att misstänkliggöra beredningsprocessen är både kortsiktigt och korkat. Det finns redan exempel på att utredningar politiserats genom att politiker eller handplockade experter utses att leda dem, till synes med fria ramar men där svaret är givet på förhand.
Remissinstanserna är i allra högsta grad en motpol till detta då de kan peka på ställen där utredningen brister vilket bidrar till större trovärdighet för processen och bättre utredningar.
Utrednings- och remissväsendet har en viktig roll att spela för att besluten och strategierna ska vara så genomarbetade som möjligt. Politiker som försöker plocka billiga poänger genom att misstänkliggöra processen snarare än att kritisera utredningarna i sak bör ses som de skojare de är.