Expressen avslöjade häromdagen (13/10) att ännu en viktig internationell kunskapsmätning, PIRLS, har allvarliga brister. En betydande andel utrikesfödda elever har saknats i urvalet. Riksrevisionens granskning visade att Sverige hade brutit mot reglerna vid PISA-mätningen, och nu får utbildningsminister Anna Ekström (S) alltså ännu en huvudvärk. Liberalerna har varit snabba med att anklaga ministern för "haveriet". Partiet har också begärt att ministern och Skolverkets generaldirektör ska komma till riksdagens utbildningsutskott för att förklara den uppkomna situationen.  

När PISA-mätningen presenterades för snart två år sedan sade utbildningsministern att det var ”en glädjens dag”. Men så visade det sig alltså att en stor mängd utrikesfödda elever, i strid med OECD:s regler, hade gallrats bort från att skriva provet.  

Ekström - som innan hon blev minister var generaldirektör på Skolverket - har de senaste dagarna slagit ifrån sig kritiken. Men oavsett skuldfrågan är det viktigt att som ansvarigt statsråd gå till botten med vad som hänt. Hur gick det så snett? Vilka åtgärder bör sättas in? Har man velat se?

Politiker i maktställning vill helst ha "en glädjens dag" dagligen, för att peka på att den egna politiken för Sverige i rätt riktning. Så var det även under alliansens regeringstid. Arbetslöshetsstatistiken har det alltid vänts och vridits på. Vid makten hävdar politiker att utvecklingen är positiv, i opposition att den är negativ. Att politiker gärna överdriver den egna politikens förträfflighet är svårt att komma ifrån. Men det måste finnas gränser för skönmålandet.

Viljan att tona ner bekymmer har också märkts i diskussionerna om polisens lista över utsatta områden, en lista som uppdaterades i veckan, och på integrationsfrågan i stort.

För ett tag sedan skrev Liberalernas Nyamko Sabuni följande i ett debattinlägg: "Jag har själv upplevt i förhandlingar hur mina motparter försöker att upprätthålla tystnadskulturen i integrationspolitiken. Hur regeringen är gisslan hos Miljöpartiet som kämpar i dagar med att få bort begreppet 'klan' från en klanutredning och begreppet 'utsatta områden' från folkbokföringsinsatser i förorter"(Expressen, 26/8). Vad skulle bli bättre av att begreppen raderades? Ett regeringsparti borde lägga energin på att få bort samhällsproblem, snarare än på att få bort ord.  

Att sopa problem under mattan är alltjämt usel politik.