Reptricket som det kinesiska Kommunistpartiet försöker utföra i Hongkong kommer inte att lyckas. Det går inte att kväsa upproret och göra Hongkong kinesiskt, samtidigt som ekonomin fortsätter att växa och Kinas internationella anseende bibehålls. Allt hänger ihop och när partiet tvingats välja har man alltid valt den ekonomiska tillväxten.
Torsdagen innebar stora sammandrabbningar mellan polis och demonstranter i Hongkong, för fjärde dagen i rad. Affärer och skolor hölls stängda och det mesta av kollektivtrafiken stod still. Pekingregeringen planerar för hårdare tag. Enligt ett direktiv från centralkommittén ska man verka för ”ekonomisk integration” mellan Hongkong och övriga Kina samt ”nationell samsyn och patriotisk anda”.
De flesta bedömare tror att det kommer att betyda slutet för Hongkongs speciallagar, liksom för press- och yttrandefriheten. Det som gällt sedan det kinesiska övertagandet 1997, ”ett land, två system”, ska avvecklas.
De ekonomiska konsekvenserna för Hongkong kan ses redan nu, efter fem månaders oroligheter. Mätt i BNP betyder Hongkong allt mindre för det enorma landet. Men den fria ekonomiska hamnen kan ändå inte underskattas som mellanhand vid investeringar i Kina. Skälet för ett storföretag att kontakta en Hongkongbank är enkelt: Man litar inte på den statsstyrda ekonomin.
Lika viktigt för Kina är den mjuka makten, ett gott anseende internationellt och att man ses som en pålitlig partner. Och anseendet har fått sig en törn. Drew Thompson, kolumnist i den (än så länge) fria Hongkongtidningen South China Morning Post, tar Sverige som exempel med fängslandet av Gui Minhai och Stockholmsambassadören Gui Congyuis påverkanskampanjer. Motsvarande kan ses i en rad andra västländer och enligt Thompson gör detta ”betydligt mer skada än nytta för Kina”.
Kina kan förstås när som helst gå in och ”skapa ordning” i Hongkong, men det finns alltså gott om skäl att låta bli. Tillväxten i ekonomin har sedan 40 år varit högsta prioritet för Kommunistpartiet. Målet är att tillgodose välståndet för den växande medelklassen som i sin tur kan ha överseende med bristande demokrati, fri- och rättigheter.
Den stora skräcken för regeringen är inte Hongkong i sig, utan att frihetslängtan ska sprida sig till fastlandet. Ärren efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 har inte läkt, och de internationella reaktionerna på något liknande i Hongkong i dag skulle bli avsevärda. Vilket direkt skulle slå tillbaka mot president Xi Jinpings ambitioner att bli världens ekonomiska centrum. Ett dilemma, minst sagt, och världen håller andan.