Ny kärnkraft är nödvändigt, men inte tillräckligt. Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) gjorde sitt bästa för att framstå som teknikneutral när han mötte pressen på tisdagen. ”Vi har behov av att ersätta 140 Terawattimmar (TWh) av energislag som ger koldioxidutsläpp. Fyra nya reaktorer kommer att stå för 40 TWh så självklart behövs det andra energislag”, sade han.
Härom veckan kom utredningen som föreslog statliga lån för att bygga fyra reaktorer till en totalkostnad av 400 miljarder kronor. Wykman hade med sig Karolina Ekholm, direktör för Riksgälden, som försäkrade att hela upplägget är tämligen ”normalt”. Statsfinanserna kommer inte att påverkas negativt mer än upp till 40-50 miljarder kronor några år efter produktionsstart. Statsskulden kommer att stiga något men i slutändan kompenseras det av intäkter för staten.
I vår kommer regeringens proposition och många remissinstanser har uttryckt skepsis över att andra energislag, som vindkraft, trycks ut under projekttiden. Samt att hushållens kostnader ökar med den prissäkring på elen, ett lägstapris, som utredningen föreslagit. Wykman spelar ned det senare genom att visa en kalkyl på 60 kronor mer i månaden för en villaägare och drygt det dubbla för en restaurang.
När ingen vet handlar det om att tro. Tidöpartierna tror på kärnkraft, andra gör det inte. Vissa tror på kärnkraft men inte på just det här upplägget. Finansmarknadsministern förekommer gnällspikarna genom att påpeka att något måste göras om Sverige ska förbli konkurrenskraftigt, och det måste göras nu. ”Visa oss den enhörning som löser energifrågan så är vi beredda att ta den. Men varken vätgas eller batterilagring är där ännu.”
Riksgäldsdirektören Ekholms obekymrade inställning till statsfinanserna följdes i stället av mer bekymrade miner om själva projektet. Hon antydde att hon räknar med risker för såväl längre byggtid som kanske fördyringar.
Regeringen måste snart bestämma sig för vilken fot man ska stå på. Intrycket man vill ge nu är att man inte alls lägger alla ägg i samma korg. Samtidigt är det tomt i korgen bredvid. Knuten skulle kunna lösas med ett större liknande finansieringsupplägg för havsbaserad vindkraft. Wykman stängde heller inte den dörren.
Kärnkraftsmotståndet som växte sig starkt under 1970-talet lever kvar och frodas i Sverige. Alla förslag i den riktningen kommer därför alltid att sågas. Men om vi inte ska få leva kvar med det fullständigt opålitliga elsystem vi har i dag närmar sig punkten då ett beslut måste fattas. Många fötter måste sättas ned under det närmaste halvåret.