Våldet förekommer både i heterosexuella relationer och i andra typer av par- och familjekonstellationer. Såväl män som kvinnor drabbas, men forskning har visat att grovt och återkommande våld oftast handlar om mäns våld mot kvinnor. Därför är det rimligt – ja nödvändigt – att nalkas våldet ur ett feministiskt perspektiv.
Feministiskt Initiativ har efterlyst krafttag, precis som andra partier före dem har gjort vid olika tillfällen. Viljan att motverka våldet finns och har funnits både inom alliansen och inom tidigare socialdemokratiska regeringar, men det har visat sig svårt att hitta åtgärder som leder till en faktisk minskning av våldet.
För två år sedan utsåg regeringen Carin Götblad, som om ett par månader tillträder som Uppsalas nya polischef, till nationell samordnare mot våld i nära relationer. Götblad överlämnade i fredags ett betänkande till justitieminister Beatrice Ask (M) samtidigt som huvuddragen presenterades i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Den nationella samordnaren vill att frihet från våld i nära relationer ska instiftas som ett nationellt folkhälsomål. Götblad föreslår även att det ska skapas särskilda operativa arbetsgrupper i kommunerna. Dessa grupper skulle ledas av socialtjänsten och ha förmågan att samordna insatser både på kort och på lång sikt.
Tanken med upplägget är att myndigheterna ska samlas runt brottsoffret, och inte vice versa, samt att offrets individuella behov ska styra de insatser som görs.
Carin Götblad påpekar att det i dag läggs stor kraft på stödinsatser till de utsatta kvinnorna, men mindre på åtgärder för att hindra män att utöva våld. Här efterlyser den nationella samordnaren bland annat ett mer ”underrättelsebaserat” arbete från polisens sida, och att socialtjänsten ska få skyldighet att erbjuda stöd och hjälp även åt den som slår – så att våldet ska kunna upphöra.
Den nationella samordnaren vill även se ett stärkt stöd till de ideella krafterna. En rad åtgärder föreslås dessutom i syfte att tidigare kunna upptäcka barn som far illa.
Förhoppningsvis kan Götblads betänkande ge upphov till mer träffsäkra insatser än dem som hittills har prövats. För frågan måste hållas vid liv. Det är också viktigt att se den ”hedersproblematik” som ofta är kopplad till våldet – även när det är svenska män som slår.
Den tidigare jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) förtjänar en stor eloge för att ha tagit tag i frågan, men FI har hittills undvikit ämnet. När föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime i förra veckan anordnade en stor manifestation mot hedersvåld på Medborgarplatsen i Stockholm deltog alla regeringspartier samt alla de rödgröna partierna. Men inte det annars så demonstrationsglada FI. Man kan gott fråga sig varför.